Dag 289 - Sex månader kvar!

Idag har en tredjedel av graviditeten gått kan man säga, alltså tre månader av nio. Det känns fantastiskt att det går framåt. 
Idag har varit en dag med blandade känslor. Var hos läkaren Nina Smith imorse som var toppen! Hon såg mina psykiska problem så som ingen läkare har sett mig förut. Hon tryckte på ömma punkter genom att fråga frågor jag inte alls var beredd på. "Hur mår du? Hur mådde du förra året? Har du haft det jobbigt psykiskt de senaste åren? Hur har du mått genom livet? Hur var högstadiet? Hur är det med alkohol och droger?" Och så vidare.. 

Kommer aldrig glömma den här dagen! Hon hittade fler ömma punkter på en halvtimme än någon annan har gjort de senaste åren på mig. Hon såg även rakt igenom mig och pratade mycket om olika alternativ för mig. Det känns så bra att jag till slut tar tag i detta nu. Hon sjukskrev mig två månader och rekommenderade vila, promenader, socialt umgänge. Jag ska försöka må så bra jag bara kan. Vilket jag gör när jag är med vänner eller bara hemma. Älskar att jobba men min ryggsmärta får mig att må dåligt och känna mig rädd varje dag. 


På tal om bebisar, i söndags föddes äntligen Hanna & Mickes prins! Såååå himla gosig och idag har vi pratat FaceTime :-) Ett stort grattis till våra kära vänner!

Kroppen som var SÅ stark för två månader sen

känns för tillfället helt trasig..

Dag 285 - Byte av vårdcentral

Efter flera veckor med ryggproblem, som den här veckan har eskalerat så fick jag nog igår när min vårdcentral avfärdade mig ännu en gång. De tyckte att jag skulle ta en alvedon och jobba. "Det är inte farligt för bebisen", nej jag har förstått det! Men hur ont ska jag behöva ha? Jag gråter på jobbet och haltar och kan inte genomföra mina arbetsuppgifter. Ärligt talat. Förra onsdagen kom jag knappt ur sängen och ringde och bad om någon slags hjälp, men nej - det var tvärstopp.. 
Så ja, jag bestämde mig och frågade mackan om det var ok om vi byter vårdcentral och barnmorska och han tyckte det var en bra idé. Han har ju inte gillat vår bm alls då det kändes som ett bra beslut. 

Tog hjälp av en vän som jag visste att hon tyckt väldigt bra om sin bm så jag fick hennes nr. 
Barnmorskan heter Ida och är helt fantastiskt! Jag fick chansen att träffa henne redan idag och bara jag kom in på MVC så kände jag en helt annan känsla än på på min tidigare vårdcentral - det var så mysigt och fint! 
Ida kom och hela hon fick mig att må så bra. Vi satte oss ner och pratade lite lätt och ganska snabbt frågade hon om jag ville höra på hjärtljuden, jag trodde inte det var sant! Och hon hittade bebisen supersnabbt efter jag sagt att den låg till höger på kub-testet häromdagen. 
"Det här är bebisen" och så lät det sådär svoosh, svoosh typ. Så jäkla häftigt! 
Det kom tårar och jag sa "det har jag aldrig fått höra förut, lilla bebisen". Och hon sa att den mår bra och finns där. 
Det var en fantastisk stund. 

Sen pratade vi vidare om ryggproblemen och hon frågade mig även hur jag mådde psykiskt. Jag berättade om panikångest (son jag har velat berätta för min tidigare barnmorska men aldrig fått tillfälle eller frågan, här kändes det mer naturligt) samt även min förlossningsrädsla. Hon hade massor av alternativ för att jag skulle må bättre och tog mig på största allvar. Hon fick mig liksom att känna att jag är stark och självständig samtidigt som att om jag vill ha hjälp så finns hon där. Hon ville att vi skulle ses ganska tätt och bokade in mig redan om några veckor, vill jag komma tidigare skulle jag bara ringa. 
Hon bokade in läkartid för ryggen på tisdag och tyckte det vore konstigt att de inte hade tagit det på större allvar tidigare..
Jag skulle ringa henne efter och berätta hur det hade gått.
Sen får jag träffa en beteendevetare om jag vill, samt så skulle hon boka in mig på en rundvandring på förlossningen så att jag ska känna mig tryggare med hela den tanken. 

Allt känns bara så himla bra och jag är så glad att jag tog steget! Wow alltså! :-)
Nu du bebis ska vi få må bra :-)

Dag 278 - Första gången vi såg dig

Idag har det varit en stor dag! 
Känslan när vi fick se dig första gången är obeskrivbar, du hoppade och studsade därinne i magen och sprattlade liksom upp och sjönk ner, så så mysigt ut och det var jättejättehäftigt. 

Det var två armar och två ben och ett hjärta som slog. Jag var väldigt nervös innan och hade förberett mig på att det kunde ta en stund att hitta dig i magen, tänkte att vi ger barnmorskan tio minuter innan vi blir nervösa. Men i samma sekund som hon svepte över magen med ultraljudsgrejen såg vi att det var nånting där. Hon sa "där var det en bebis" och så fortsatte hon svepa för att försäkra sig om att det bara var en. 
I samma sekund vi såg dig släppte all oro och ångest! 

Tårarna rann hela undersökningen och när du sprattlade sådär mycket så skrattade jag men då spändes ju magmusklerna så vi inte såg något så jag fick försöka hålla tillbaka fnisset som bubblade i mig. Allt såg bra ut och vi fick bf 24 maj istället för 28 maj som vi hade tidigare. Vi fick låg risk på testet och hon tyckte bebisen såg väldigt frisk och glad ut. 
Men din pappa är för rolig, det första han säger när vi lämnade sjukhuset var "jag vill inte säga det egentligen men nu vet jag vad det är för kön.." Jag svarade "jasså vaddå, stod det någonting någonstans eller?" 
Mackan tar upp händerna och visar på låtsas en stor snopp och säger att det är pappas pöjk därinne, haha han är inte klok! 


Vilken fantastisk dag alltså :-)

Lilla bebisen <3