måndag 25 maj 2015

Dag 106 - Största minuset sen första veckan!

Alltså.. Jag vet inte vad som har hänt den här veckan! 
Men kanske en blandning av godisstopp, ökad löpträning samt mens förra veckan gjorde så att vågen fullkomligt ramlade neråt. Värsta Biggest Loser-siffran!
Minus hela 2,3 kg sedan i tisdags! I procent blir det - 2,5 % och är min STÖRSTA viktnedgång i procent ever!




Så med andra ord stannade vågen idag på 89,2 kg!!
Jag har inte sett en 8 på nästan fem år.. Känns helt surrealistiskt, galet, sjukt, hisnande, ja jag vet inte riktigt hur det känns faktiskt. Men jag sitter iallafall här med ett stort leende på läpparna :-)

Jag tror att det här minuset behövdes om jag ska klara mig banan den här veckan. Har blivit dyngförkyld så jag måste vila från löpningen ett par dagar samt inte gå en mil i sträck. Känns piss, men jag vet att jag blir frisk snabbare om jag faktiskt låter kroppen få vila! Max 2,5 km har jag lovat mig själv idag så det tänkte jag gå ut och gå nu. Sen ska jag bara jobba 12-18 idag så det ska jag klara. Får helt enkelt hålla nere intaget lite mer under ett par dagar och hoppas jag kan springa igen till helgen.

Nu ska jag dricka upp mitt varma ingefärs-, citron-, honungsvatten och sen få lite frisk luft. 
Hoppas ni andra är friska och att vågen varit snäll mot er :-)

Kram Seemlan

söndag 24 maj 2015

Dag 105 - Min superhjälteresa!

Nu har de mesta kommentarerna och överrumplande komplimangerna lugnat ner sig lite. Den här veckan har varit en riktig energiboost för mitt psyke, herregud! 
Jag kan inte nog tacka alla fina människor som kommenterat, gillat, smsat och personligen kommit fram till mig och berömt mig. Som pricken över i fick jag till och med en present av min kompis och hennes kille igår! Jag blev blödig förstås och förvånad - varför får jag en present? "För att du är så himla duktig!".. Jag blev så himla rörd!



Så.. Iallafall.
Nu när det har lagt sig lite och jag har fått några dagar att tänka efter varför jag gör det här och hur det faktiskt känns så har jag kommit fram till en viktig grej. Jag har knappt tänkt på det under resans gång men flera gånger har jag upprepat både här i bloggen och i forum samt när jag pratar med folk att för mig är det här en slags superhjältegrej! 
(Ex blogginlägget "att känna sig som en superhjälte!")
Och det är just DET hela den här resan handlar om - att bli min egen superhjälte!
Därför kommer det fortsättningsvis få heta att det är min Superhjälteresa :-)




Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en vacker dag får jobba som inspiratör och hjälpa andra till deras superhjälteresor. Häftig tanke! 

Just en superhjälte har jag känt mig som flera gånger de senaste dagarna. Exempel på tillfällen jag känt mig som en superhjälte:
- När jag lade upp före-&efterbilden och telefonen bombarderades
- När jag sprang 5 km utan att stanna
- När jag provade mina gamla arbetsbyxor som på riktigt åkte ner till fötterna!!
- När jag kom in i lunchrummet igår och en kille säga helt taget ur luften "alltså vilken jävla resa du har gjort! Fan vad imponerad jag är!"

Och alla dessa superhjältegrejer är bara de senaste fem dagarna! Tänk vilken superhjälte jag kan bli under hela 2015 :-) 

Eller som Måns skulle ha sagt.. We are the heroes of our time! ;-)

Ha en trevlig söndagkväll!
Kram Seemlan



fredag 22 maj 2015

Dag 103 - Jag klarade 5 km!!

Det var en helt absurd känsla idag! Det har inte ens gått sex veckor sedan jag tog mitt första löpsteg och då kunde jag knappt springa en minut och imorse sprang jag 5 km. 
Det är helt amazing!

Senaste dagarna har jag fått så himla många fina kommentarer från vänner och bekanta och inte minst från ER. Många säger att jag är en inspirationskälla och att de blir inspirerade av mig. Inspirerade av MIG!? 
Sjukt konstig och häftig känsla :-)

Men om det faktiskt är så att jag kan inspirera någon att ta det där steget mot nya möjligheter så är ingen gladare än jag! Tänk att få arbeta som inspiratör :-) Vilken dröm!

Jag hoppas någon därute vågar lita på att om jag som fet och lat plötsligt kan bli en löpare så kan DU det också! Våga prova! 

Vad har du att förlora?

Fortsatt nu så hoppas jag att jag klarar mina nästa 100 dagar. Jag har tre realistiska mål varav ett är supertufft!
- Springa 5 km på under 30 minuter (sprang på 34:56 idag)
- Gå ner ytterligare 10 kg (borde då väga 81,9 kg den 27 augusti)
- Inget godis eller chips på dessa 100 dagar (SVÅRAST!) 

Måste komma på en riktigt, riktigt bra belöning innan dess :-)
Har du något tips? 

Kram Seemlan

torsdag 21 maj 2015

Dag 102 - Känslorna är all over the place!


Ojojoj, var ska jag börja? 
Först vill jag be om ursäkt att inget inlägg kom på dag 100 men jag har haft fullt upp med jobb och motion så den senaste veckan har verkligen gått i ett. 
Men jag hann iallafall med att lägg upp en före- och efterbild på instagram (@seemlans) och det blev en helt otroligt respons!! Herregud :-) 
Det ledde till och med till att Viktklubb ville lägga upp bilden på sin instagram och det var självklart en ära! 
Tanken att jag skulle visas upp för Sverige i bara underkläder slog mig en halv minut men stoltheten över min prestation övervägde. 
Tack VK och alla fina följare för pepp, fina kommentarer och fortsatt inspiration! 

Här kommer en sammanfattning av min viktnedgång dessa 14 veckor:
Startvikt 108 kg
Vecka 1 105,5 kg ( - 2,5 kg, - 2,3 %)
Vecka 2 103,8 kg ( - 1,7 kg, - 1,6 %)
Vecka 3 102,2 kg ( - 1,6 kg, - 1,5 %)
Vecka 4 101,7 kg ( - 0,5 kg, - 0,5 %)
Vecka 5 100,8 kg ( - 0,9 kg, - 0,9 %)
Vecka 6 99,7 kg ( - 1,1 kg, - 1,1 %) 
Vecka 7 98,1 kg ( - 1,6 kg, - 1,6 %)
Vecka 8 97,4 kg ( - 0,7 kg, - 0,7 %)
Vecka 9 95,8 kg ( - 1,6 kg, - 1,6 %)
Vecka 10 95,3 kg ( - 0,5 kg, - 0,5 %)
Vecka 11 93,8 kg ( - 1,5 kg, - 1,6 %)
Vecka 12 92,9 kg ( - 0,9 kg, - 1 %)
Vecka 13 92,5 kg ( - 0,5 kg, - 0,5 %)
Vecka 14 91,5 kg ( - 1 kg, - 1,1 %)
Totalt - 16,5 kg ( - 15,3 %) 

Midjan har minskat med 16 cm, stussen 18 cm, armen 5,5 cm och låret 10,5 cm! 




Men det är inte den fysiska resan som har varit den största. Jag har hittat tillbaka till vem jag är och blivit en mycket gladare och starkare person. 
Jag vill tacka alla härliga VK:are och andra kompisar för enormt stöd och pepp under dessa 14 veckor! Ni har varit helt otroliga!! 
Tack förstås också till min älskade Mackan, han är min absolut största supporter och delar min glädje vid varje framsteg. Kärlek 
Tack till min hund Sune som alltid gör mig glad och peppad på att gå ut i skogen, mammis prinsi! 

Största tacket går till Februari-Emelie som tog det där beslutet, nu är vi här :-) Bra kämpat!

Nu fortsätter resan mot det stora målet. Nästkommande 100 dagar satsar jag på 10 kg till, men framförallt ska jag bli en duktig löperska under dessa 100 dagar :-)

Kram Seemlan

söndag 17 maj 2015

Dag 98 - Att känna sig som en superhjälte!

I mångas ögon kanske det inte är en superhjältegrej att springa 3,5 km. Men jag vet att för många härinne är det en dröm de aldrig tror skulle kunna bli sann, likaså var det för mig för en månad sen.. Japp! För bara fem veckor sedan hade jag inte sprungit en meter på 8 år. Men så bestämde jag mig. Och någonstans hade jag i bakhuvudet hört om c25k som är ett program där man ska gå från soffpotatis till att kunna springa 5 km på 9 veckor. Så vafan, jag ger det en chans! Gav mig ut på måndagen första gången och då joggade jag 60 sek och gick 90 sek om vartannat 8 ggr. Det kändes supertufft första veckan med de intervallerna så drömmen om att kunna springa 5 km i sträck kändes ouppnåelig. 
Men, med en jävla massa vilja och starkt psyke fortsatte jag med intervallpassen och hoppet växte. Sista veckan nu har jag sprungit gått från att springa 3 km i streck till 3,5 km utan att gå! Jag har minskat minuter per km från 7:05 till 6:53. Och jag har insett att jag snart är i mål! 
Därför är jag min egna superhjälte!




Jag tycker alla ska få chansen att känna sig som en superhjälte så snöra på dig skorna och ge dig ut! Du ka hitta programmet i mina tidigare blogginlägg.

Såhär har min c25k-resa sett ut hittills..

13/4 Pass 1 intervaller
Runkeeper funkade dåligt men ca 3 km på tid 28:23. 
16/4 Pass 2 intervaller
Runkeeper funkade dåligt men ca 3,1 km på tid 29:35.
18/4 Pass 3 intervaller
3,16 km, tid 27:14, tempo 8:37 min/km
20/4 Pass 4 intervaller 
3,26 km, tid 26:42, tempo 8:12 min/km
21/4 Pass 5 intervaller
Tid 25:44, 3,28 km, tempo 7:51 min/km
23/4 Pass 6 intervaller
Tid 25:24, 3,33 km, tempo 7:38 min/km
26/4 Pass 7 intervaller
Tid 29:01, 3,68 km, tempo 7:40 min/km
28/4 Pass 8 intervaller
Tid 28:53, 3,77 km, tempo 7:40 min/km
1/5 Pass 9 intervaller
Tid 28:44, 3,82 km, tempo 7:31 min/km
2/5 Pass 10 intervaller
Tid 28:21, 3,76 km, tempo 7:32 min/km
4/5 Pass 11 intervaller
Tid 28:14, 3,8 km, tempo 7:25 min/km
5/5 Pass 12 test av 2 km. Sprang allt utom en brant backe där jag gick ca 30 sek i slutet på den.
Tid 14:03, 2,12 km, tempo 6:37 min/km
7/5 Pass 13 samma som pass 12
Tid 14:02, 2.05 km, tempo 6:5 min/km
8/5 Pass 14 en lång intervalltur
Tid 58:55, 7,9 km, tempo 7:27 min/km
10/5 Pass 15 KONSTANT LÖPNING för första gången! :-)
Tid 21:48, 3,08 km, tempo 7:05 min/km
11/5 Pass 16 konstant löpning
Tid 21:50, 3,11 km, tempo 7:02 min/km
14/5 Pass 17 konstant löpning
Tid 24:39, 3,52 km, tempo 7 min/km
17/5 Pass 18 konstant löpning
Tid 24:17, 3,53 km, tempo 6:53 min/km

Du kommer tacka dig själv om några veckor :-)

Bilden är för övrigt från en Londonresa 2008, tänk om jag hade fattat då vad snygg jag var :-)
Kram Seemlan

tisdag 12 maj 2015

Dag 93 - Dag 100 närmar sig & c25k pass 15/27

Ojojoj, vilken resa det här har varit! Snacka om Hälsovinst! :-)
Jag vill inte avslöja alla detaljer än eftersom den stora summeringen kommer komma på tisdag när min 100-dag infaller. Men som ni ser på mitt alias har jag på dessa 93 dagar tappat hela 15,5 kg. 

Ni som följt mig har även fått följa min resa inom löpningen där jag för fyra veckor sedan gjorde mitt första Couchto5k pass. Då skulle jag jogga 60 sekunder, gå 90 sekunder i 20 minuter. Det var pissjobbigt! 
Ärligt talat trodde jag inte c25k skulle kunna hjälpa en sån som mig (tjock och lat). Men på dessa fyra veckor har inte bara min fysiska form fått sig en förändring utan också mitt psyke har lärt sig en hel del läxor. "Det sitter i huvudet" är ett mantra som dyker upp titt som tätt. 

I söndags iallafall körde jag c25k pass 15/27 och då klarade jag av att springa 3 km i sträck utan att gå! Det var första gången i mitt liv och jag var nästan lite chockad efteråt. Trodde knappt det var sant så igår körde jag samma runda igen! Faan vad häftigt det var! 

Jag sprang 3 km!!! Woho! :-)

Nu kommer jag inte följa c25k exakt nästkommande veckor, men kommer använda det som inspiration. Min tanke nu är att öka 0,5 km i veckan tills jag når 5 km. Efter det kommer jag satsa på att klara 5 km under 30 minuter.. Sen ligger framtiden för mina fötter :-)


På bilden ser ni mig på en handbollscup 2007, då var jag 20 år, vägde 72 kg och var som mest tränad. Men inte ens då kunde jag springa 3 km i sträck, men det kan jag idag :-)




Om ni blir nyfikna på vad c25k är så kan jag kort summera det med att man på 9 veckor går från att inte kunna springa alls till att springa 5 km. Jag var skeptisk pga lathet och att jag inte trodde det var något för mig. Men eftersom jag redan efter FYRA VECKOR kunde springa 3 km så kan jag inte annat än konstatera att det funkar! Jag ska summera mina fyra veckor i korthet i ett inlägg senare i veckan för jag har inte mina anteckningar tillgängliga just nu.. 
Men det viktigaste jag kan säga till dig som är sugen på att utvecklas till en löpare 
är att: DU KAN! 
Om fem veckor kommer du tacka dig själv att du började idag :-) 

(I mina tidigare inlägg hittar du programmet som du ska följa dessa veckor.)

Våga!
Du kan!
Det sitter i huvudet!

Ha en bra tisdag! 
Kram Seemlan

tisdag 5 maj 2015

Dag 86 - Panikångest och löpning..

Hej alla härliga vk:are!
Jag vet inte riktigt var jag ska börja men jag tänkte berätta lite för er om min löpning och medförande andningsproblem. Svårigheterna med att andas och yrsel började för mig sommaren 2007, men det var inte förrän i slutet av den sommaren som jag uppsökte läkare. Då kunde jag inte få någon luft alls och jag var helt slut, kunde inte stå på benen. Efter flertal prover och hjärt-/andningskontroller så konstaterades panikångest. 
Tänk på att det här var 8 år sen och alltså inte alls så hypat och välkänt som begreppet "panikångest" är idag. Då var det främmande, skrämmande och jävligt pinsamt. Hallå, JAG är ju inte psykiskt sjuk!? 

Jag blev sjukskriven ett par veckor och förstod allvaret då jag inte ens klarade av att lämna min lägenhet. Jag klarade inte ens att gå ut i trappuppgången utan att bli yr. 
Hjälp från sjukvården? Nada! 
Men efter ett par veckor började jag sakteliga återhämta mig och kunde smått börja jobba igen. Fortfarande med svåra problem och behövde tacka nej till många roliga händelser då jag inte klarade det psykiskt. 
Nästan två år senare kom min svägerska hem till mig, hon ville hjälpa mig och tipsade om en kvinna som höll på med kinesisk massage/healing. Det funkade! 
Efter ett halvår med behandlingar kände jag mig tillräckligt frisk för att t.o.m våga flytta till en storstad (Oslo). Men bara ett halvår efter flytten dit kom den svåra ångesten tillbaka och flyttlasset fick åka hem igen. 

Träffade min nuvarande sambo ganska direkt efter hemflytten och sen dess har paniken och andningen varit tillräckligt stabil för att kunna leva ett ganska normalt liv. Visst tackar jag fortfarande nej till vissa restaurangbesök och större tillställningar men det blir bättre och bättre år för år. 
Tidigare var/är även långpromenader ett stort ångestmoment, därav den uteblivna träningen de senaste fyra åren.. 
Det jobbigaste är förstås när man sitter med ett sällskap och känner hur lungorna börjar dra ihop sig och man får kippa efter ett djupt andetag, då vet man att förmodligen hela kvällen är förstörd. 

Så ja, nu anser jag mig ändå relativt frisk och har även då sen 85 dagar tillbaka tagit tag i mitt liv och blivit hälsosam. Och så för tre veckor sen fick jag en idé att börja springa! 
Startade programmet som heter Couch to 5 k och ja, självklart var det jätteläskigt att inte ha ordentlig kontroll över andningen. Jag fick begränsa mig själv och jogga sakta, sakta för att hitta rätt teknik och nu, bara tre veckor senare känner jag att jag börjar hitta det! 
Jag får lite panik ibland under de långa löpintervallerna eftersom det blir så svårt att andas men försöker lugna mig själv med att kroppen borde veta hur den fungerar. Så jag har kommit redan nu till läget då jag vågar lita på kroppen och andningen men jag vet att jag har en sååååhääääär lång resa kvar. Men jag vet att jag har klarar de värsta spärrarna och nu sitter bara resten i huvudet!

På passet igår så köttade jag på med i princip samma intervaller som i lördags. Och gjorde min bästa tid då jag sprang (och gick) 3,82 km på 28:14, alltså 7,25 min/km.. Den längsta intervallen var 8 minuter, ca 1,2 km. Grymt bra! 

Men så idag fick jag någon idé om att prova en helvetesrunda.. 
Det är nämligen ett arrangemang som kallas för Maratonstafetten här i Karlstad nästa vecka som mitt jobb ska vara med på. De tjatar förstås om att jag ska vara med nu när det går så bra för mig men jag känner att jag inte är riktigt där än (vill inte vara med om jag är sämst!). 
Det är 18 löprundor á 2,34 km och jag bor granne med skogen där det springs. Så imorse drog jag ut på en runda för att se hur jag låg till. Sprang lite fel vid "mål" så blev 2,12 km.. Och jag sprang HELA vägen utom typ 15 sek i slutet av den värsta uppförsbacken ni kan tänka er, så jävla coolt att jag kunde springa så mycket! Kom ihåg - Det sitter i huvudet! 
Landade iallafall på en tid på 14:03, alltså ett tempo på 6,37 min/km! Helt jävla sjukt! Wow!

Men, jag tänker fortfarande inte ställa upp ;-)

Så, det jag vill säga är att låt INGENTING stoppa Dig från Ditt mål och Dina drömmar! Jag tänker bli en löperska och det kommer funka med det enda mantrat man behöver "Det sitter i huvudet". 

Kan jag så kan DU!

Kram Seemlan

söndag 3 maj 2015

Dag 84 - Va? Kan det stämma?


Tänkte gå in och skriva ett inlägg om mina två senaste C25K-pass men när jag skrev vilken dag det var (dag 84!!) kändes det så overkligt så jag tappade tråden lite.. Jag har nu alltså varit en VK:are i 84 dagar, med andra ord 12 veckor. Det är ju helt otroligt! När jag startade Hälsovinsten då för 84 dagar sedan så trodde varken jag eller någon annan att jag skulle ha kommit såhär långt vid det här laget. Invägning sker imorgon men jag ligger på runt 15 kg minus och minus 14 cm i midjan (mer exakta resultat kommer längre fram). Men det är nog faktiskt inte det jag ser som det största Hälsovinsten utan det är förstås kärleken till löpningen som håller på att växa fram. Det känns overkligt! Att JAG går ut och springer, jag som hatade löpning även som "smal". Men mer om hur jag känner och vilka stora skillnader det har inneburit för mig att göra den här resan kommer jag skriva om på dag 100. Så håll tillgodo :-)

För att återkomma till ämnet så kommer här en sammanfattning på mina två senaste löppass:
C25K pass 9/27 avverkades i fredags. Sprang då 3,82 km på 28 min 44 sek. Jag utgår alltså från programmets intervaller men ökar eftersom jag känner att jag har mer att ge så dessa intervaller körde jag då: 5 min gå, 3 min jogg, 1,5 min gå, 1,5 min jogg, 1,5 min gå, 3 min jogg, 1,5 min gå, 2 min jogg, 1,5 min gå, 2,5 min jogg. Passet kändes bra men måste försöka släppa fokuset på att anstränga andningen för mycket och våga lita på att kroppen vet hur den ska göra.

C25K pass 10/27 körde jag i lördags och då ökades intervallerna markant. 5 min gå, 8 min 10 sek jogg, 1 min 20 sek gå, 3 min jogg, 2,5 min gå, 6 min jogg, 2 min gå, 2,5 min jogg. 
Första gången jag kände mig som en riktig löpare pga den långs första intervallen! SÅ coolt!! 
Distans 3,76 km på 28 min och 21 sek.



Längtar redan nu till nästa pass och i den sammanfattningen tänkte jag även försöka berätta för er varför just löpningen och dess stora fokus på just andning är ett problem och en stor utmaning för mig.. Nästa löppass blir imorgon bitti men sen jobbar jag så blogginlägget kommer nog inte förrän på kvällen eller tisdag morgon. Men kika gärna in då :-)

Ha en fortsatt härlig söndagkväll! Känns som sommar idag :-)
Kram Seemlan