lördag 26 mars 2016

Glad påsk

Idag ska vi fira påsk hemma hos Mackans föräldrar, det ska bli supermysigt och massa god mat!
Dagen startade vi med en härlig promenad i solen följt av god frukost - bästa starten på dagen!

På tal om påsk..
Jag kommer aldrig glömma förra påsken när jag hade lovat mig själv fem bitar godis efter maten, men hade alldeles för svårt att välja godisar och det slutade med att jag bara åt tre :-)
Jag kände mig snygg och fick komplimanger för att jag var så duktig, mitt kaloriräknande hade pågått i ungefär två månader och jag var väldigt stolt över min prestation.
Jag hade dessutom gått extra många kilometer på morgonen och jag minns vad svårt det var att inte äta sig allt för mätt på svärmors goda mat.
I år ska jag ta igen för spilld mjölk ;-)

Här kommer en påskhälsning från Sune och mig..






fredag 25 mars 2016

tisdag 22 mars 2016

Efter många års oro..

För att göra en lång historia kort.. Min sambo Marcus skadade sin axel i Juni 2013, efter år av smärta och flertal operationer och sjukhusvistelser så har det nu tagit stopp inom sjukvården. Nu är det beslutat att det inte finns något mer att göra för hans axel utan nu får han/vi acceptera läget och att han kommer ha nedsatt rörelseförmåga samt kronisk smärta resten av livet.
Allting inom sjukvården hade kunnat skötas SÅ mycket snyggare och med lite tur hade vi inte behövt sitta i den här sitsen tre år senare.. Men det enda vi kan finna frid i är att vi kämpade, vi ringde och låg på för varenda läkartid vi till slut fick till, men ingen lyssnade. 

Iallafall så har det varit hårda slag i magen alldeles för ofta dessa år och inget konstigt att vi båda blivit helt nedbrutna. Det har ibland varit svårt att glädja oss åt något annat eftersom vår situation har varit så pissig. 
Marcus jobbade på Ica när olyckan skedde och vi har successivt fått vänja oss vid tanken på att han aldrig skulle kunna gå tillbaka till sitt jobb. Men vad skulle han göra istället då?
När man har varit inom samma bransch i många år och känner stor glädje i sitt arbete så är det sjukt svårt att sadla om. Tänk även på att han har smärta dygnet runt, sover dåligt i perioder och har en funktionsnedsatt arm.. Det är inte helt lätt att hitta yrken då.. Ex sitta still på ett kontor skulle han aldrig klara, inga tunga lyft, inte för fysiskt.. 

Men så fick han sig en arbetsintervju på något vi aldrig hade kunnat ana., Och redan samma dag fick han beskedet att han fått jobbet! 
Den känslan. 
Vi vågade inte tro det.

Vi sa "jaja, jättekul, men vi tar inte ut någonting förrän pappren är påskrivna".
Några dagar senare så satt vi där.. Han med kontraktet i sin hand, jag med gapande mun.
Hur gick det här till?? - Glädjetårar!

Och idag, idag gör han äntligen sin första arbetsdag. På ett jobb som kommer passa honom perfekt!

Jag är så himla stolt <3




onsdag 16 mars 2016

Oslo-tur

Hemma igen efter en härlig "helg" i Oslo. Jag åkte upp tidigt igår morse till min storebror och vi har haft två mysiga dagar med underbart väder! Igår tog vi oss en tur på stan och mötte upp några av hans kompisar för en kaffe/alkoholfri öl i solen. Det är våren som är Oslos bästa årstid tycker jag. Alla kommer ut från sina iden och uteserveringarna fylls snabbt upp av soltörstiga norskar :-)

Sen myste vi hemma med gosigaste katterna - YaYo Bella och Blakk Montana ;-)

Passade även på att köpa med mig massor av blöjor hem, det är helt galet vad billigt det är i Norge! Prisexempel: Libero Newborn strl 1 i Sverige 59:90, i Norge 24:90, PLUS att i vissa butiker har de multipris så då kan man köpa ex 4 för 3 och då blir det ju ännu billigare, galet!

Sist jag var i Norge kunde jag knappt gå pga foglossningen.. Men sista dagarna har det faktiskt känts lite, lite bättre. Barnmorskan tror på en mix av att all rehab och alla promenader har hjälpt, men sen är det också så att när livmodern/bebisen växer sig större och tyngre så tynger det ner på bäckenet och då kan det stabiliseras. Jag som har varit så sjukt ostabil redan från vecka 10 kan då känna mig hjälpt av detta. Sen vet man inte om det blir värre igen eller om jag faktiskt kommer må lite bättre nu ända fram till bf, den som lever får se :-)
Jag njuter iallafall av att inte känna oerhörd smärta vid varje steg!


I tåget på väg mot soligt Oslo


Bella gillar Bolan


Solhäng 


OnklP & jag


Katterna myser!


Min bror och jag <3

fredag 11 mars 2016

Två fina vänner

Idag har två av mina fina vänner varit här, vi tog en härlig promenad i solen med barn och hundar och sen åt vi lunch. Sune ÄLSKAR Nicole eftersom hon alltid har så goda godisar, han gick bredvid henne hela promenaden, haha. 
Och jag älskar dem båda för de är sådana där vänner som finns där och har svaren. När man känner sig uppgiven eller glad, eller vad som helst så är det enkelt att lyfta luren. 
I vårt lilla gäng ingår även Jessica förstås och vi fyra har växt oss tightare och tightare det senaste året. Tänk att en arbetsplats kan ge så stark vänskap :-)



Nicole och hennes hund Pettson och min Sune,
de har känt varandra sen de var valpar :-)


Nicole & Hanna <3

fredag 4 mars 2016

Tankar kring vikten..

Ja, jag vet inte riktigt var jag ska börja men jag måste erkänna att det är tufft att se vågen stiga uppåt vecka för vecka.. Så mycket tid och energi som jag lade förra året för att nå resultat och nu istället behöva kampas med att vikten stiger och tankarna att det här är normalt och fantastiskt..
För det VET jag, att det verkligen är ett privilegium att få bära ett barn, att min kropp skapar ett barn. Det är en stor gåva.

Men det är svårt.. Ni förstår, när jag var överviktig såg jag ofta en ensam, nedbruten tjej i spegeln.. Jag var väldigt låg och mådde inte alls bra psykiskt den sista tiden.. Så nu, även om jag de flesta dagar ser en fantastisk, lycklig, gravid kvinna i spegeln så ser jag även ibland en tjock tjej (vilket jag vet att jag inte längre är).. Det blir som en kamp. En kamp som jag tänker vinna!
Den här resan förvånar mig dagligen och jag känner från topp till tå hur allt har en mening..
Jag älskar hur livet är utformat och hur ödet sköter sin egna gång, jag litar fullständigt på livet.

Jag måste därför våga lita på att jag kommer fixa det en gång till.
Fixa resan en gång till.
Men det är inte panik, jag vill njuta av bebisen den första tiden och så får kroppen lite vila. Den har ju fått utstå mer än många andra kroppar gör på bara 13 månader.. Så klart den måste få vila innan nästa stora resa börjar :-)


Fredag 4/3 - Gravid vecka 28+3