Tankar kring vikten..

Ja, jag vet inte riktigt var jag ska börja men jag måste erkänna att det är tufft att se vågen stiga uppåt vecka för vecka.. Så mycket tid och energi som jag lade förra året för att nå resultat och nu istället behöva kampas med att vikten stiger och tankarna att det här är normalt och fantastiskt..
För det VET jag, att det verkligen är ett privilegium att få bära ett barn, att min kropp skapar ett barn. Det är en stor gåva.

Men det är svårt.. Ni förstår, när jag var överviktig såg jag ofta en ensam, nedbruten tjej i spegeln.. Jag var väldigt låg och mådde inte alls bra psykiskt den sista tiden.. Så nu, även om jag de flesta dagar ser en fantastisk, lycklig, gravid kvinna i spegeln så ser jag även ibland en tjock tjej (vilket jag vet att jag inte längre är).. Det blir som en kamp. En kamp som jag tänker vinna!
Den här resan förvånar mig dagligen och jag känner från topp till tå hur allt har en mening..
Jag älskar hur livet är utformat och hur ödet sköter sin egna gång, jag litar fullständigt på livet.

Jag måste därför våga lita på att jag kommer fixa det en gång till.
Fixa resan en gång till.
Men det är inte panik, jag vill njuta av bebisen den första tiden och så får kroppen lite vila. Den har ju fått utstå mer än många andra kroppar gör på bara 13 månader.. Så klart den måste få vila innan nästa stora resa börjar :-)

Fredag 4/3 - Gravid vecka 28+3