Äntligen semester! Ett tag trodde jag nästan inte att den här dagen skulle komma, men nu är den äntligen här.Och inte nog med det..Idag fick jag samtalet de flesta drömmer om att någon gång få.. :-)Mackan (min sambo) ringer..M: "Hej älskling!"Jag: "Heej!"M: "Du, är ditt pass giltigt?"Jag: "Ja, vad funderar du på?"M: "Vad bra! För jag har bokat en resa åt oss!"Wohoo :-)Vi åker den 12e aug en vecka till Turkiet. Ja, vi har varit i kontakt med både resebolag och annan information kring läget i Turkiet, och dit vi ska är inte mer riskabelt än vilket annat land i Europa som helst. Självklart blir man lite nojig men nu ska jag försöka släppa tankarna på vad som "kan hända" och istället bara njuta av det här. Min älskade älskling överraskade mig verkligen och jag känner mig SÅ bortskämd! :-)32 grader och sol - here we come!Hoppas ni får lite sol ni också härliga kämpare :-)Kram Seemlan
Hej på er alla fina!Jag måste berätta vad som hände häromdagen..I söndags när jag kom hem från jobbet så gick jag in på instagram. Jag hade plötsligt fått typ 15 nya följare, 50 gilla-markeringar och 15-20 kommentarer. Jag misstänkte förstås att mitt konto hade blivit hackat, för något skumt var det ju. Gick iallafall in under aviseringarna för att se vad som hänt. Och då ser jag! "blondinbella gillar ditt foto""blondinbella har kommenterat på ditt foto"What!?Alltså, Blondinbella är den största bloggaren i Sverige och den enda bloggen som jag har läst kontinuerligt under alla år (säkert 8-9 år). Jag tycker hon är en grym entreprenör och inspirationskälla där jag hittar mycket styrka i vardagen. Bland annat så har Isabella en hudvårdsföretag som säljer en jättebra ansiktsserie. Jag har länge haft problem med mina kinder och bestämde mig för att prova den serien. På tre veckor hade hela min hy blivit annorlunda (se bild), och detta ville då Bella skriva om i sin blogg. Vilken hon självklart fick :-)Så i söndagskväll lade hon upp den där bilden på mig och skrev lite om det. Ni kan läsa inlägget här om ni vill http://blondinbella.se/2015/07/fore-efter/
Det kändes faktiskt jäkligt stort och jag blev såå glad över den här händelsen! :-)Den gav mig så mycket positiv energi!Ha en bra dag alla fina där ute!Kämpa på!Kram SeemlanPS. För er som är intresserade så heter märket LCC och kan köpas på Nordicfeel eller Apoteket. Och nej, jag är absolut inte sponsrad men vet hur jobbigt det kan vara att se ut som en tonåring i ansiktet i vuxen ålder och vill hjälpa de jag kan :-)
Jag ska försöka berätta den här historien ganska kort.. Min sambo är en riktig arbetsmyra som älskar sitt jobb och jobbar över i princip varje dag, alla känner honom där som den roliga skojaren med skön humor och enormt snäll. På fritiden gillar han att springa (helst flera mil i veckan, han sprang som bäst milen på 40 minuter), lira lite innebandy med kompisarna och på somrarna spela korpfotboll.
Ett aktivt liv med andra ord.
1 juni 2013 förändrades vårt liv för alltid.
Det började egentligen på fredagen den 31 maj då vi firade min storebrors födelsedag, när vi skulle åka hem efter kalaset frågade min bror om Mackan (min sambo) ville stanna och ta en öl, jag hade jobbat hela dagen och var trött så jag åkte hem själv. Mackan brukar aldrig vara sen hem då han lätt blir trött av festande så det skulle inte vara konstigt om han kom hem vid typ tolv-ett. Han brukar vara duktig på att smyga in så jag räknade med att vi ses morgonen efter. Jag gick och lade mig och somnade.
Mitt i natten vaknar jag av att han håller på och grejar ute i hallen och det låter som han har problem med något, jag går upp och ser att klockan är typ halv fyra. "Oj, vad sent du kom hem?" säger jag och han svarar att han tog sällskap med en kompis som bor på vägen hem till oss. Mackan hade ramlat "lite" på cykeln och hade ont så han orkade inte gå så fort hemberättade han. "Men oj då, gick det bra?" frågar jag. Han visar mig sin axel och frågar hur jag tycker att det ser ut.. Ajajaj, hans nyckelben står som ett spjong uppåt och axeln hänger.. Jag konstaterar snabbt att vi behöver åka till akuten eftersom axeln är ur led men han säger att han vill sova och åka imorgon. Jag insisterar och vi åker iväg direkt.
Väl på akuten konstateras det att det inte är lika enkelt.. Det visar sig vara en total ac-ledsluxation (ac-leden är samlingsnamnet på alla de ledband som håller ihop nyckelbenet och axeln, luxation innebär att den är av och total innebär att hela är av vilket är ganska ovanligt).
Efter det började ett helvete med sjukvård, försäkringskassa och förstås mycket smärta för min sambo. Det har sexan dess varit feldiagnoser, misslyckade operationer och otroligt mycket oro.
Vi har kämpat, anmält, fått rätt, anmält igen, fått rätt igen, ändå är vi fast hos samma läkare som gjorde fel från början.
Vi har gått på knäna ekonomiskt och hela vårt liv har behövt stanna upp, man köper inte hus och skaffar inte barn när den ena partnern är sjukskriven och väntar på op, då är det ju bättre att vänta tills han mår bra igen..
Senaste op var den 2 juni i år och då har det alltså gått två år och en dag sedan olyckan.
Mackan har sen den 1 juni 2013 inte kunnat jobba, springa, leka ordentligt med sina barn, hjälpt till hemma som vanligt eller slappnat av. Ingen av oss har kunnat känna glädje till 110 % och det känns på riktigt som att livet står helt still.
Igår ringde läkaren.. Åh, jag vill knappt skriva vad han sa för då blir det verkligt.
Läkaren berättade igår för Marcus att det finns inget mer han kan göra. Han vill remissera honom till Smärtcentrum för han tror nu att Mackans smärta enbart kommer från smärtan. Herregud. Han kommer aldrig bli bra. Vårt liv kommer aldrig bli som det var. Han kommer aldrig kunna leka med våra framtida barn som en "vanlig" pappa. Han kommer inte kunna älska med mig utan att känna smärta. Han kommer inte att kunna arbeta på sitt vanliga jobb igen. Han kanske aldrig kommer kunna arbeta alls.
Jag ville inte bli ytterligare en sån som klagar på sjukvården, men det är ju tamejfan helt sjukt! De kan bota cancer, laga hjärtan och ge folk nya ben..
Men de kan inte fixa en frisk, ung mans axel?
Obeskrivligt. Ledsamt. Svinjobbigt.
Kram Seemlan
Uppdatering: Jag ser att många rekommenderar Second Opinion så jag vill bara tillägga att vi förra året ansökte och fick en SO beviljad, undersökning samt op gjordes i Uppsala hos specialist, men sen den fortsatta vården återgick till Karlstad. Vi ska ansöka om en ny SO och om ni vill kan jag skriva lite i höst om hur det går.
TACK snälla för era peppande ord!
Jahopp, då sitter jag här och funderar hur allt kan gå så rätt för mig? Jag vet ju och förstår innebörden av kalorier in, kalorier ut, men ändå kan jag inte riktigt förstå att min vikt fortsätter rasa.. Sedan ungefär två-tre veckor tillbaka har jag helt slutat logga maten.. Jag ville se hur mycket jag har lärt mig utan att en app säger "stopp" till mig. Jag ville se hur länge jag kunde stå still utan att gå upp i vikt.. Om jag till och med skulle tappa några hekton skulle jag berömma mig själv ordentligt lovade jag! Med applåder och fanfarer, för då har jag lyckats hitta en hälsosam livsstil :-)
Och resultatet då?
Jaa ni, förra veckan tappade jag 1 kg och den här veckan tappade jag 1,4 kg! Detta trots att jag är nära mitt stora viktmål och borde tappa mindre. Jag har liksom bara 3,4 kg kvar så jag hade varit överlycklig om jag tappade typ 0,5 kg i veckan nu..
Och dessutom hade jag mens förra veckan och föll för suget, jag åt glass VARJE dag!
Men vad är det då som gör att jag fortsätter tappa trots frånvaron från loggboken och med glassätande?
Balansen!
Jag har funnit balansen! Den hälsosamma livsstilen!
För visst är det så att man kan unna sig en eller två glassar om man har ätit bra/kalorisnål kost övriga måltider under dagen, och dessutom löptränat eller tagit en långpromenad varje dag. Då KAN man äta en glass. Eller två ;-)
Jag har iallafall lovat mig själv nu att jag får fortsätta på samma sätt med att inte logga samt unna mig rimliga frestelser så länge jag motionerar ordentligt. Jag får ju tex inte äta godis eller chips än (min 100-dagars utmaning som började på den första 100-dagen och därmed alltså pågår tom dag 200, ni kan läsa mer i tidigare blogginlägg). Så det jag får unna mig är tex glass eller god mat.
Men skulle jag nu helt stanna av i viktnedgången/gå upp i vikt så måste jag strama åt igen och logga en vecka eller två för att komma på banan igen.
Imorse stod vågen på 81,4 kg. Min startvikt här den 9 februari var 108 kg och målvikten är 78 kg. Jag är 177 cm lång (såg att någon efterfrågade längden).
Så sjukt nära mål nu!!! :-))
Bilden är från igår, ett glas rött, lite glass och fruktsallad tillsammans med en fin vän..
Det är livskvalité det! :-)
Ha en bra vecka kära VK-are!
Kram Seemlan
Det känns så himla sjukt! När jag startade om mitt program den här veckan så blev "startvikten" 82,8 kg, vilket alltså innebär att jag om fem veckor kan väga 77,8 kg om allt går som det ska.. Att bara se de siffrorna på min viktkurva ger mig enorm motivation och glädje! Mest glädje faktiskt :-)
Mitt stora mål är 30 kg, vilket innebär 78 kg.
Jag är såå nära mål nu. På dag 157 liksom! Och det har ju inte ens varit svårt.
Självklart har det varit kämpigt i perioder och mycket 'mindfucking' men jag har vunnit över hjärnspökena 99 gånger av 100. Det är det som har lett mig till framgång. Att jag vågat lita på konceptet Viktklubb och att jag vågat lita på min egna förmåga.
Den starkaste pushen för just detta förtroende för mig själv kom när jag började löpträna och min kära sambo sa "det sitter i huvudet!". Det är en vision jag levt efter under många år men just den dagen och just nu under min viktresa behövde jag någon som sa det högt till mig. Hans ord har ekat i mitt huvud så jäkla många gånger sen dess, både i löpspåret men också när handen har varit riktigt nära godispåsen.
"Nej, du behöver inte godisbitarna för det sitter bara i huvudet, du blir inte lyckligare för det".
"Kom igen! Du kan springa 3 km, kroppen orkar - det sitter bara i huvudet!"
Det var också ungefär då hans stora tro på mig drog igång och han erkände samtidigt att han inte trodde från början att jag skulle komma såhär långt och att jag skulle ge upp tidigare. Eller iallafall få ett ordentligt bakslag. Jag klandrar honom inte, jag trodde inte heller att jag skulle klara det. Och när jag började förstå att jag kunde klara det så trodde jag inte att jag behövde stöd från andra utan att skulle jag göra den här viktresan så kunde jag klara mig själv.. Det är först nu som jag har insett vad mycket hans stöd och mina vänners stöd har betytt för mig!
Wow!
Men iallafall. Nu står jag här. 25,2 kg är borta (25,5 kg enligt morgonens smyg).
4,8 kg kvar till Det stora målet.
Jag har en bra idé med Hålla nollan för mig. Jag ska prova att köra veckovis, för jag vet att jag inte kommer orka hålla koll 24/7 jämt och ständigt. Därför tänker jag att fyraveckorsintervaller får bli tänket, i början ska jag hålla koll tre veckor och släppa tyglarna en vecka. Detta för att se hur både mitt psyke och kropp reagerar utan spärrar. Funkar det toppen blir det två veckors koll och två veckor utan strikta regler.
Och sen till slut har jag tänkt att iallafall ett år framåt ha koll genom att ha en strikt vecka varje månad där jag både väger och räknar och loggar ordentligt. Detta för att inte tappa bort mig och fortsätta påminnas om vad viss mat kan göra med kroppen.
Så, nu kör vi på här sista veckorna.
Ni håller väl tummarna för mig? :-)
Utan er hade jag inte varit här idag.
Kram Seemlan
Baaaahh!
Blir så trött.
Har slitit som ett djur sista månaderna med löpning/promenader/styrketräning och nu kom det förbaskade bakslaget! Jag har överansträngt axeln och dragit på mig en inflammation. Till stor del på grund av jobbet också.
Så min enda lediga helg på hela sommaren (läs: helgen då jag tänkte hårdträna) fick bli en vilohelg. Har även varit sjukskriven till och med imorgon så börjar jobba igen på torsdag.
Istället för långa löpturer och ökning på gymmet har jag nu fått tagit lugna, korta promenader med vovven och käkat massa tabletter. Jag som inte gillar att ta tabletter och brukar hålla mig till max en Voltaren (25 mg) vid extrem smärta har nu istället fått käka dubbel dos Voltaren samt 1 gram Alvedon tillsammans tre gånger om dagen i snart en vecka.
"För att bita tag i inflammationen" tyckte läkaren..
Jaja, de vet väl bäst antar jag :-)
Idag iallafall då så känns det lite bättre och med ännu en vilodag imorgon så är jag nog fit for fight till på torsdag. Ska försöka få tag på en sjukgymnast imorgon och boka tid så jag kan försöka undvika framtida besvär.
Börja om från början... Jippie!
Så. Jävla. Bitter.
Jag vill ju öka både på gym och inom löpningen och nu när jag kan börja köra snart igen så kommer jag ha fått gå tillbaka på allt. Känns så jäkla tråkigt!
Det värsta är också att eftersom jag har tränat så mycket nu de sista två månaderna så har jag successivt slutat räkna kalorier eftersom jag går ner ändå, och nu är jag orolig att jag kommer stanna upp och måste börja räkna igen. Är faktiskt ganska trött på det efter att ha använt loggboken VARJE dag sen den 9 februari..
Sådärja, nu fick ni äntligen ett bitterfitta-inlägg från mig, hoppas det känns iallafall lite skönt för er som annars läser mina tjatiga framgångsinlägg :-P
Kanske jag skulle bjuda på mer bitterheter så ni inte tror att min viktresa bara är en dans på rosor? :-)
Well well, dags att krypa i kojs.
Sov gott alla kämpare!!
Kram Bitter-Seemlan ;-)
Nu har det snart gått 22 veckor för mig här på VK och jag har kontinuerligt kört det genom fem-veckorsperioder (förutom första två veckorna när jag inte visste att man skulle göra så).
Anyway, jag har gått ner mer än 5 kg varje fem-veckorsperiod och fått mitt "Grattis, du har klarat ett viktdelmål!" varje gång. Otroligt skönt!!
Imorse när jag vägde mig landade jag på 82,9 kg och om dagens fuskvägning håller sig till måndag när det är dags för omstart så blir det kanske min sista. För isåfall sätts ju det delmålet till 77,9 kg och mitt stora mål med viktresan är 78 kg.
Det känns helt sjukt, absurdt och overkligt att det skulle kunna bli mitt sista delmål!
Jag känner mig inte alls färdig.
Långt ifrån!
Jag tror till exempel att jag kommer behöva ha kvar den här sidan för fortsatt inspiration.
Jag tror även det kan vara nyttigt att köra en strikt vecka lite då och då för att inte glömma hur en kalori ser ut ;-)
Jag tror också att jag i slutet av året kommer väga mindre än 78 kg för jag har insett nu att jag vill så mycket mer med min kropp än bara bli "normal".
Även om jag fortfarande längtar efter mitt stora mål så vill jag satsa vidare.
Jag vill arbeta med hälsa. Jag vill träna mer, löpa mer och kunna mer!
Om någon här inne känner någon som vill ha mig för något projekt inom hälsa/livsstil/kost så kontakta mig gärna. Jag bor i Karlstad och väldigt intresserad av att inspirera människor :-)
Ni når mig antingen här eller på emeliejohanssonh@gmail.com
Tack på förhand :-)
Ha en bra vecka!
Kram Seemlan
För exakt 5 månader sen, den 8 februari bestämde jag mig och så började jag dagen efter, 9 februari blev min Dag 1.
Dag 1 på en helt otroligt resa - Superhjälteresan. Jag blev min egen superhjälte!
Många säger att det är helt otroligt och skulle jag vara någon annan skulle jag också tycka det. Men som huvudperson i min superhjälteresa har jag svårt att se framgångarna och berömma mig själv. Därför är jag otroligt glad och tårögd över att ha så jäkla bra människor runt om mig som stöttar mig, pushar mig och berömmer mig dag ut och dag in. Utan er vore inte detta möjligt! :-)
Jag har helt förändrat livsstil och jag kommer aldrig bli som förut, vilket känns fantastiskt. När vi var mitt i det så förstod jag inte hur mycket skit vi faktiskt åt här hemma. Nu får jag dåligt samvete av en Daim-glass trots att jag sprungit 5 km på morgonen och ätit en smal lunch. Men jag inser också samtidigt att jag måste få leva. Med måtta ;-)
En liten sammanfattning då..
Jag har idag gått ner 24,2 kg på 150 dagar (29,4 kg sedan förra vintern). Alla säger att man minskar mest i början men sen planar det ut, jag har stadigt gått ner ungefär 5 kg i månaden och som ni ser så tappade jag 16 kg första 100 dagarna och 8 kg senaste 50 dagarna så kurvan är jämn. Jag hoppades på 10 kg dag 100-200 vilket känns som jag definitivt kommer uppnå ;-)
Mitt stora mål är minus 30 kg och nu börjar jag känna att jag kan nudda med fingrarna vid målet, skum känsla!
När jag startade på Viktklubb så var det "stora målet" 25 kg, men så ändrade jag till 30 kg när jag förstod att det kunde gå.. Tur! Annars skulle jag typ vara i mål nu och jag känner mig inte alls färdig :-)
Lite mått har förstås förändrats också.. Som jag skrev om igår så har midjan gått från 101 cm till 79 cm (- 22 cm), normalt ska man ligga på max 80 cm som kvinna så ÄNTLIGEN är jag "normal"!!
Känns så skönt! :-)
Återigen, ett stort tack för allt pepp!
Ni är mina guldkorn!
Kram Seemlan
Imorse sa Viktklubb åt mig att mäta midjan, det brukar jag i och för sig göra varje vecka ändå men blir extra laddad när det ska loggas.. De sista veckorna har jag legat på linjen för vad som är hälsosamt (80-88 cm är ohälsosamt, 88-> är det som kallas Bukfetma). Jag startade på 101 cm i februari och idag mätte jag 79 cm!!!
Jag är äntligen hälsosam i kroppen, WOHOOO!
Att knäcka 100kg-gränsen var en absurd känsla, det här är lite liknande fast annorlunda..
Man känner sig liksom mer som "en i gänget", normal liksom. Min kropp är normal!
Mitt BMI är idag 26,7 så snart är jag normal på riktigt :-)
Jag har även mätt buken som dag 1 var 124 cm där magen är som tjockast. Idag mätte jag 99 cm! Helt galet.
Lycka! :-)
Kommer en sammanställning av minskade cm över hela kroppen samt viktminskning och en ny före- och efterbild imorgon på Dag 150 :-)
För övrigt den här veckan så har jag haft ägglossning och sist jag hade det ökade jag faktiskt 4 hg men den här veckan klarade jag mig trots en del fusk. Gick istället ner 4 hg så det får vara klart godkänt.
Hoppas ni andra har en fin sommar och passar på att njuta lite också emellan varven :-)
Stort lycka till till just din viktnedgång!
Kram Seemlan
Säg omelett! :-)
Jag gör en omelett-smet med bara ett ägg och 100 g äggvita (köper på flaska) och lite mjölk. Sen kan man ha i vad man vill. Min favvo är ost- och skinkomelett med grönsaker i men har tänkt att jag ska försöka prova lite andra saker. Ex tänkte jag göra en pizzaliknande med skinka, oregano och kanske någon tomatsås? Måste ju bli gott!
Jag försteker alltid grönsakerna så de mjuknar och sen tar jag ur de ur pannan. Tar i en liten klick smör och steker på smeten, hemligheten är att hitta den perfekta temperaturen på plattan. Omeletten ska ta lite tid att steka men inte bli seg. På min platta är 7-8 (av 12) perfekt läge :-)
Brukar servera omeletten med en stor sallad, blir sååå fräscht!
Och vet ni vad det bästa är?
Naturligtivs att det blir så lite kalorier för en så stor portion.
Bilden ovan blir totalt 327 kalorier!
Och jag skulle klara mig på typ hälften faktiskt..
Så, prova er fram i omelettdjungeln och tänk på att äggulan gör så att kalorierna sticker iväg ganska snabbt..
Ha en härlig vecka! :-)
Kram Seemlan
Ja, som rubriken lyder så har jag insett att jag nog fuskar och är lite väl tuff mot mig själv.. När jag startade här på VK i februari så ville jag minimera risken att hamna på en för hög kalorinivå så jag angav att jag sitter/går på jobbet.. Egentligen så har jag ett fysiskt krävande arbete där varje arbetspass är som ett enda långt träningspass.
Jag har klarat mig på min kalorinivå och behållt både energi och humör i schack hela våren.. Men nu sista veckan har det börja märkas ordentligt.. Det beror på att jag har gått på sommarschemat sen två veckor tillbaka och jobbar nu mycket längre och fler dagar (tog på mig för mycket som vanligt..)
Jag tar alltid mer tider och jobbar gärna mycket under somrarna då jag tycker det är den roligaste perioden med mest eget ansvar. Jag jobbar förresten i en ganska stor Ica-butik med högt tempo där jag lyfter tungt, går fort och använder hela kroppen dagligen. Ser det som extra motion och på kvällarna är både huvudet och kroppen helt slut. Så skönt!
Jag kräver ibland för mycket av mig själv. Sen i mitten på april har jag sprungit minst tre gånger i veckan till 1 juni då jag även lade till styrketräning i mitt träningsprogram. Sen dess kör jag istället minst två löppass och två styrkepass i veckan samt minst tre promenader (2,5-5 km). En träningsnivå som jag tycker funkar bra..
Men som den här veckan då så jobbar jag 6/7 dagar á 10-11 timmar om dagen. Jag har hittills kört ett löppass, ett styrkepass samt två promenader (+ tre kortare med vovven).
Jag är helt slut! Och hungrig!
Både igår och idag har det riktigt sugit i magen till och från.
Så ikväll när vi åt tacos bestämde jag mig för att äta mig riktigt mätt. Åh, så skönt det känns!
Tanken var att köra styrka imorgon igen och springa på söndag, men jag kommer faktiskt hoppa styrkan imorgon. Jag får helt enkelt finna mig i att 10 timmar i ett mejeri är träning nog ;-) Tar iallafall en 2,5 k promenad efter jobbet, det får räcka!
Löpning söndagmorgon håller jag fast vid men måndag blir även den en "vilodag".
Och kalorierna då.. Jag VET att jag borde lägga till lite de dagar jag jobbar såhär intensivt, annars kommer jag inte orka. Men vill inte ändra programmet, så kanske ska jag helt enkelt bara finna mig i att balansen blir röd ;-)
En annan tanke slog mig, det kanske är dags för mig att sluta logga maten??
Hmm, mer om det i ett annat inlägg.. Måste samla mod först, haha.
Idag tog jag första doppet också! Efter ett pass på jobbet från 05.30-15.00 var jag bara tvungen att svalka av mig :-)
Hoppas ni också haft massa värme och bad.
Fortsätt kämpa även i sommarvärmen alla härliga VK-are!
Jag hejar på dig!
Kram Seemlan
För första gången sen 2010 har min mage idag fått se solljus.
Nej, jag är inte superstolt över den.
Ja, den har bristningar.
Men jag gjorde det!
Jag ska försöka att inte bry mig så mycket i år vad alla andra tycker, och ska jag vara ärlig så tror jag att "alla andra" mest tänker på sina egna magar och gäddhäng så de kommer inte att ha tid att tänka på mina bristningar eller hängande mage ändå :-)
Min sambo älskade min kropp för 24 kg sen så han lär väl älska den minst lika mycket nu med tänker jag..
Så varför ska då inte jag älska den?
Ok, vi gör en deal.. Vi bestämmer oss idag för att älska våra kroppar och låta de få se solen den här sommaren!
Deal or no deal?
Du bestämmer, bara du är glad så är jag glad :-)
Ha en härlig sommar!
Kram Seemlan
Äntligen semester! 
