Det känns så himla sjukt! När jag startade om mitt program den här veckan så blev "startvikten" 82,8 kg, vilket alltså innebär att jag om fem veckor kan väga 77,8 kg om allt går som det ska.. Att bara se de siffrorna på min viktkurva ger mig enorm motivation och glädje! Mest glädje faktiskt :-)
Mitt stora mål är 30 kg, vilket innebär 78 kg.
Jag är såå nära mål nu. På dag 157 liksom! Och det har ju inte ens varit svårt.
Självklart har det varit kämpigt i perioder och mycket 'mindfucking' men jag har vunnit över hjärnspökena 99 gånger av 100. Det är det som har lett mig till framgång. Att jag vågat lita på konceptet Viktklubb och att jag vågat lita på min egna förmåga.
Den starkaste pushen för just detta förtroende för mig själv kom när jag började löpträna och min kära sambo sa "det sitter i huvudet!". Det är en vision jag levt efter under många år men just den dagen och just nu under min viktresa behövde jag någon som sa det högt till mig. Hans ord har ekat i mitt huvud så jäkla många gånger sen dess, både i löpspåret men också när handen har varit riktigt nära godispåsen.
"Nej, du behöver inte godisbitarna för det sitter bara i huvudet, du blir inte lyckligare för det".
"Kom igen! Du kan springa 3 km, kroppen orkar - det sitter bara i huvudet!"
Det var också ungefär då hans stora tro på mig drog igång och han erkände samtidigt att han inte trodde från början att jag skulle komma såhär långt och att jag skulle ge upp tidigare. Eller iallafall få ett ordentligt bakslag. Jag klandrar honom inte, jag trodde inte heller att jag skulle klara det. Och när jag började förstå att jag kunde klara det så trodde jag inte att jag behövde stöd från andra utan att skulle jag göra den här viktresan så kunde jag klara mig själv.. Det är först nu som jag har insett vad mycket hans stöd och mina vänners stöd har betytt för mig!
Wow!
Men iallafall. Nu står jag här. 25,2 kg är borta (25,5 kg enligt morgonens smyg).
4,8 kg kvar till Det stora målet.
Jag har en bra idé med Hålla nollan för mig. Jag ska prova att köra veckovis, för jag vet att jag inte kommer orka hålla koll 24/7 jämt och ständigt. Därför tänker jag att fyraveckorsintervaller får bli tänket, i början ska jag hålla koll tre veckor och släppa tyglarna en vecka. Detta för att se hur både mitt psyke och kropp reagerar utan spärrar. Funkar det toppen blir det två veckors koll och två veckor utan strikta regler.
Och sen till slut har jag tänkt att iallafall ett år framåt ha koll genom att ha en strikt vecka varje månad där jag både väger och räknar och loggar ordentligt. Detta för att inte tappa bort mig och fortsätta påminnas om vad viss mat kan göra med kroppen.
Så, nu kör vi på här sista veckorna.
Ni håller väl tummarna för mig? :-)
Utan er hade jag inte varit här idag.
Kram Seemlan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar