Dag 319 - God Jul

Nu är julhelgen över för iår, det har varit väldigt mysigt med god mat och fint sällskap. Min bror Magnus som bor i Oslo har varit hemma och hälsat på så igår firade vi jul med min familj, och idag har vi varit hos Mackans familj.

Det var skönt att fira en högtid och få äta utan att räkna kalorier, kommer alltid minnas förra årets påsk och midsommar då varenda tugga noga valdes. 

Det enda jag saknade nu var förstås att kunna ta av alla goa ostar och så, men det är SÅ värt att vänta med.
Tänk nästa jul - då är vårt lilla mirakel här :-)

Imorse gick vi även ut med den glada nyheten och fick naturligtvis massa härlig respons. Känns Så kul! Ska även bli skönt att kunna vara mer öppen igen, gillar verkligen inte att bära på hemligheter..

Hoppas ni också haft en fin jul kära läsare, God jul på er!

Due in May

Sune ÄLSKAR paket

Min syskonskara

Jag & älskling under misteln

Dag 318 - Rutinultraljud

Äntligen har vi varit på rutinultraljudet och allt såg bra ut! D

Det var jättehäftigt att se bebisen igen, vi fick bl.a. se hjärtat slå och alla dess fyra kammare. Vi såg även magsäcken som hade något i sig vilket betyder att bebisen svalt fostervatten och därmed att svalgfunktion och tarmsystem fungerar. Vi såg ryggrad och bröstkorg. Huvud både uppifrån, från sidan och framifrån. När hon zoomade in framifrån såg det ut som en Alien och bebisen började även spela oss ett spratt! 

Hon lekte tittut med oss!! :-)

När barnmorskan frågade om vi ville veta kön så tittade jag på Marcus (jag ville men inte han så jag hade en önskan om att ta ett brev ifall vi bestämde oss för att se senare) men då säger han "ja det vill vi". 
- Jasså, vill vi? säger jag och barnmorskan tittade lite fundersamt på oss.. 
Hon log och sa att vi får bestämma så ingen gör något den inte vill. Men då sa jag att jag velat länge men inte pappan, men nu ville han också så då kör vi. (Senare i bilen berättade han att han hade tänkt på det länge att överraska mig där och då, som en julklapp - så gulligt!)

Dock så låg moderkakan i framvägg och bebisen gömde sig lite men det verkar vara en tjej! :-)
Det blir nog en Majken eller Ellie tror vi, men kommer säkert hinna ändra oss hundra gånger om..Sen skulle hon ta en bra bild och det tog ganska lång tid att få till en bra men hon var så tålmodig och ville verkligen hjälpa oss så till slut fick vi en toppenbild på hela bebisen och den vinkar till och med.  

Vår älskade bebis <3

Dag 313 - Inspiration Hemmalagat

Det viktigaste för mig med min resa under det här året har förstås varit min inre resa, att jag äntligen blivit gladare igen och ser en framtid.
Men utan den yttre resan hade jag aldrig kommit hit där jag är idag och därför är den förstås också lika viktig. Att få vetskapen om att man själv kan ta kontrollen över sitt liv är en sjukt häftig känsla som jag hoppas alla någon gång får känna! För jag lovar.. även om det känns omöjligt så går det - du bestämmer! Även om du inte vet hur du ska nå ditt mål nu så vet du troligtvis någon förändring som du KAN göra idag.
Kanske det i just ditt fall handlar om att byta ut färdigpaketerad mat mot hemmagjord?
Isåfall kanske jag har ett hett tips idag :-)

Hemmagjorda fiskpinnar! Mmmm, de är verkligen SÅ goda.
Utan min viktresa hade jag aldrig kommit på/hittat detta recept och många andra. Jag hade fortsatt med Findus färdiga fiskpinnar och kanske aldrig förstått att egengjorda är både godare och nyttigare?

Här är iallafall ett enkelt recept:
Torsk (eller annan vit fisk)
Ägg
Mjöl (kan skippas)
Ströbröd
Citronpeppar

Skär torskblocket i skivor, vänd i mjöl, vänd i ägg, vänd i ströbröd & citronpeppar-blandning. Stek i smör (om du vill undvika kalorierna GÅR det att steka utan smör, eller i kokosolja, men smör är godast.
Servera med valfritt tillbehör, jag gillar potatismos och ärtor samt lite citronsaft på pinnarna :-)

Dag 308 - Lucia

För en fantastisk lucia!
Dagen började med en av årets vackraste och mest uppfriskande promenader. Skogen verkligen gnistrade med massor av frost i den iskalla morgonsolen. Sune skuttade och var som en valp :-)

Sen på eftermiddagen kom stans sötaste luciatåg på besök, och sjöng fint gjorde de också. Naturligtvis bjöds det på nybakta lussekatter och pepparkakor :-)

Dag 306 - Solsken!

Idag bjöd Gudarna på fantastiskt väder så jag och min älskade följeslagare orkade oss ut på en kort, långsam, men ack så härlig promenad. Sune ger mig verkligen allt jag någonsin velat ha - kärlek, omtanke och massor av sällskap. Han tvingar även ut mig på dessa rundor trots att ryggen säger stopp egentligen.. Ibland vill jag bara gråta men samtidigt vet jag att promenaderna är viktiga för mitt välbefinnande. 

Dag 305 - Min älskade förlovningsring..

Den här veckan är jag ganska bitter.. Jag var nere i centrum här i Karlstad häromdagen för att få hjälp med att förminska min förlovningsring som är typ tre storlekar för stor.. Men ingen guldsmed kan hjälpa mig :-(
Tydligen är den för tunn med för många stenar så de är rädda att stenarna ska släppa om de förminskar den.. Så nu har jag och sambon pratat ihop oss och valt att låta den vara som den är tills den dagen vi gifter oss.. Jag har nämligen lite arvsguld från mamma också så när vi väl ska gifta oss så smälter vi ner det guldet och mammas guld och gör två helt nya ringar till mig..
Tråkigt att inte få ha kvar min fina ring men samtidigt blir det ju jättefint att smälta samman med det andra guldet sen :-)
Så länge får jag stå ut med att ha en enkel silverring på ringfingret.

Finns det fler nackdelar med att gå ner i vikt förutom att saker blir för stora??

Min vackra ring för sista gången på mitt finger..

Dag 300 - Trehundra dagar!

Vilken resa! :-)
Jag kan inte förstå att det har gått 300 dagar sedan den där första dagen med viktklubb.. Jag känner mig som en helt annan människa och jag har gjort mer det här året än vad jag har gjort de senaste fem åren i mitt liv, det känns så fantastiskt! Med så enkla, små medel kan man förändra hela livet.
Det mäktigaste av allt är att jag gjorde det på egen vilja! Många som fått veta om mina resa senaste tiden frågar direkt om operation men när jag berättar att jag gått ner 30 kg på 7 månader med enbart egen vilja och tålamod är det ibland svårt att förstå.
Vi ska inte glömma att jag inte hade klarat den här resan utan alla mina fantastiska vänner och Mackan. Tack för allt stöd!❤️

År 2015 är verkligen början på resten av mitt liv.. Och det ska vi inte glömma att det var ju faktiskt därför jag startade den här resan..
Jag hade fastnat i ett tomt inre där jag kände att livet bara stod helt still medan "alla andra" traskade på med nya jobb, hus, barn.. Jag var väldigt olycklig och kände mig ensam med mina tankar.
Vi bestämde oss för att våren 2016 skulle vi börja försöka skaffa barn oavsett hur vår livssituation skulle se ut, men vi behövde aldrig försöka :-)

I februari förändrade jag verkligen hela vårt liv och sedan dess har allt bara fallit på plats. Vår bebis i magen känns på riktigt som en gåva från Gud, en gåva för allt det kämpande vi stått ut med senaste åren. En gåva till oss ❤️

Här följer lite härliga inspirationsbilder 

från de här 300 dagarna som gått :-)

Dag 289 - Sex månader kvar!

Idag har en tredjedel av graviditeten gått kan man säga, alltså tre månader av nio. Det känns fantastiskt att det går framåt. 
Idag har varit en dag med blandade känslor. Var hos läkaren Nina Smith imorse som var toppen! Hon såg mina psykiska problem så som ingen läkare har sett mig förut. Hon tryckte på ömma punkter genom att fråga frågor jag inte alls var beredd på. "Hur mår du? Hur mådde du förra året? Har du haft det jobbigt psykiskt de senaste åren? Hur har du mått genom livet? Hur var högstadiet? Hur är det med alkohol och droger?" Och så vidare.. 

Kommer aldrig glömma den här dagen! Hon hittade fler ömma punkter på en halvtimme än någon annan har gjort de senaste åren på mig. Hon såg även rakt igenom mig och pratade mycket om olika alternativ för mig. Det känns så bra att jag till slut tar tag i detta nu. Hon sjukskrev mig två månader och rekommenderade vila, promenader, socialt umgänge. Jag ska försöka må så bra jag bara kan. Vilket jag gör när jag är med vänner eller bara hemma. Älskar att jobba men min ryggsmärta får mig att må dåligt och känna mig rädd varje dag. 


På tal om bebisar, i söndags föddes äntligen Hanna & Mickes prins! Såååå himla gosig och idag har vi pratat FaceTime :-) Ett stort grattis till våra kära vänner!

Kroppen som var SÅ stark för två månader sen

känns för tillfället helt trasig..

Dag 285 - Byte av vårdcentral

Efter flera veckor med ryggproblem, som den här veckan har eskalerat så fick jag nog igår när min vårdcentral avfärdade mig ännu en gång. De tyckte att jag skulle ta en alvedon och jobba. "Det är inte farligt för bebisen", nej jag har förstått det! Men hur ont ska jag behöva ha? Jag gråter på jobbet och haltar och kan inte genomföra mina arbetsuppgifter. Ärligt talat. Förra onsdagen kom jag knappt ur sängen och ringde och bad om någon slags hjälp, men nej - det var tvärstopp.. 
Så ja, jag bestämde mig och frågade mackan om det var ok om vi byter vårdcentral och barnmorska och han tyckte det var en bra idé. Han har ju inte gillat vår bm alls då det kändes som ett bra beslut. 

Tog hjälp av en vän som jag visste att hon tyckt väldigt bra om sin bm så jag fick hennes nr. 
Barnmorskan heter Ida och är helt fantastiskt! Jag fick chansen att träffa henne redan idag och bara jag kom in på MVC så kände jag en helt annan känsla än på på min tidigare vårdcentral - det var så mysigt och fint! 
Ida kom och hela hon fick mig att må så bra. Vi satte oss ner och pratade lite lätt och ganska snabbt frågade hon om jag ville höra på hjärtljuden, jag trodde inte det var sant! Och hon hittade bebisen supersnabbt efter jag sagt att den låg till höger på kub-testet häromdagen. 
"Det här är bebisen" och så lät det sådär svoosh, svoosh typ. Så jäkla häftigt! 
Det kom tårar och jag sa "det har jag aldrig fått höra förut, lilla bebisen". Och hon sa att den mår bra och finns där. 
Det var en fantastisk stund. 

Sen pratade vi vidare om ryggproblemen och hon frågade mig även hur jag mådde psykiskt. Jag berättade om panikångest (son jag har velat berätta för min tidigare barnmorska men aldrig fått tillfälle eller frågan, här kändes det mer naturligt) samt även min förlossningsrädsla. Hon hade massor av alternativ för att jag skulle må bättre och tog mig på största allvar. Hon fick mig liksom att känna att jag är stark och självständig samtidigt som att om jag vill ha hjälp så finns hon där. Hon ville att vi skulle ses ganska tätt och bokade in mig redan om några veckor, vill jag komma tidigare skulle jag bara ringa. 
Hon bokade in läkartid för ryggen på tisdag och tyckte det vore konstigt att de inte hade tagit det på större allvar tidigare..
Jag skulle ringa henne efter och berätta hur det hade gått.
Sen får jag träffa en beteendevetare om jag vill, samt så skulle hon boka in mig på en rundvandring på förlossningen så att jag ska känna mig tryggare med hela den tanken. 

Allt känns bara så himla bra och jag är så glad att jag tog steget! Wow alltså! :-)
Nu du bebis ska vi få må bra :-)

Dag 278 - Första gången vi såg dig

Idag har det varit en stor dag! 
Känslan när vi fick se dig första gången är obeskrivbar, du hoppade och studsade därinne i magen och sprattlade liksom upp och sjönk ner, så så mysigt ut och det var jättejättehäftigt. 

Det var två armar och två ben och ett hjärta som slog. Jag var väldigt nervös innan och hade förberett mig på att det kunde ta en stund att hitta dig i magen, tänkte att vi ger barnmorskan tio minuter innan vi blir nervösa. Men i samma sekund som hon svepte över magen med ultraljudsgrejen såg vi att det var nånting där. Hon sa "där var det en bebis" och så fortsatte hon svepa för att försäkra sig om att det bara var en. 
I samma sekund vi såg dig släppte all oro och ångest! 

Tårarna rann hela undersökningen och när du sprattlade sådär mycket så skrattade jag men då spändes ju magmusklerna så vi inte såg något så jag fick försöka hålla tillbaka fnisset som bubblade i mig. Allt såg bra ut och vi fick bf 24 maj istället för 28 maj som vi hade tidigare. Vi fick låg risk på testet och hon tyckte bebisen såg väldigt frisk och glad ut. 
Men din pappa är för rolig, det första han säger när vi lämnade sjukhuset var "jag vill inte säga det egentligen men nu vet jag vad det är för kön.." Jag svarade "jasså vaddå, stod det någonting någonstans eller?" 
Mackan tar upp händerna och visar på låtsas en stor snopp och säger att det är pappas pöjk därinne, haha han är inte klok! 


Vilken fantastisk dag alltså :-)

Lilla bebisen <3

Dag 263 - Utebliven träning & trevlig glöggkväll

Godmorgon alla kompisar!

Som jag har skrivit lite om förut så har jag fått väldigt ont i ryggen och i tisdags konstaterade mvc-läkaren att jag redan har drabbats av foglossning. Hon anser att jag kan fortsätta jobba och försöka leva så "normalt" som möjligt. Men ska jag vara ärlig så blir jag helt slut efter en jobbdag så jag orkar knappt gå med hunden. Träning känns såå långt bort och det känns jättejobbigt!
Jag har stor ångest för att den här graviditeten ska bidra till ett ohälsosamt leverne igen och att inte få träna gör att jag känner mig dålig..

Istället får jag försöka fortsätta fokusera på kosten, även om det också är svårt med tanke på att man inte är speciellt sugen på vissa saker när man mår illa, haha. Gnäll, gnäll :-)
Ska bli spännande att se hur kroppen blir under och efter graviditeten hur som helst!

Annars så mår jag bra, var hos Hanna igår på glöggkväll med tjejerna.. Innan alla kom så kom Anna och då berättade jag för henne att jag var gravid, och hon berättade samma sak! Wohoo, jag visste det! :-)
Det verkar skilja ungefär en vecka på oss, blir spännande att se sen vid KUB-testet vad vi får för datum. Kanske blir det två majbebisar?

Jag berättade även för de andra tjejerna och de blev naturligtvis superglada. Precis sån energi jag behövde den här veckan :-)

Än har det inte hänt så¨mycket iallafall,

även om jag känner mig pluffsig..

Mellis är gott :-)

Dag 257 - Oslo-tur

I onsdags gjorde jag slag i saken och åkte till Oslo. Jag bodde ju i Oslo 2009-2010 men valde att flytta hem då min tidigare panikångest gjorde sig påmind igen.. Det är därför en stor oro och ångest som växt inom mig dessa fem år sedan jag flyttade hem därifrån och jag har nog trott att jag aldrig skulle klara att åka tillbaka. Vilket har känts jobbigt eftersom min storebror Magnus bor i Oslo och jag såklart vill hälsa på honom. Han är värd ett besök tusen gånger om och nu så ville jag förstås berätta nyheten face to face.

Han mötte mig på tågstation och så åkte vi hem för att lämna min packning. Då gav jag honom en present, en mugg "världens bästa morbror". Han såg väldigt överraskad ut och förstod nog inte riktigt vad som hände.. "Vaddå? Sen när då?" Frågade han. Jag skrattade och sa "i maj" och så kramades vi.
Han blev förstås jätteglad och det ska bli såå kul när bebisen har kommit att åka pch hälsa på och mysa runt på Oslos gator..

I övrigt gick besöket i Oslo bra, ingen ångest eller oro alls faktiskt. Vi tog det väldigt lugnt, hittade på småsaker och åkte hem för att vila emellanåt. Ett sätt som verkade fungera och öppnade upp möjligheten för att åla dit fler gånger :-) Lättnad!

Jag och brorsan i St Hanshaugenparken

Dag 254 - Familjehelg!

20/10 kl 20:26
Hej!
I helgen har vi berättat för både faster Anna och min mamma och Fredric, det blev en fantastisk helg! :-)

På lördagen kom Anna hit vid elva och vi skulle ta en långpromenad. Då jag var ganska sliten blev jag glad när jag såg att Movits inte var med för då kunde jag ta med henne på Naturstigen (går ej att hålla högt tempo pga kuperad plus kortare tur). Uppför helvetesbacken så flåsade både hon och jag så det kanske inte verkade så konstigt ändå att jag flåsade? :-) Efter vi gått ett par km och pratat om allt mellan himmel och jord så säger jag det enkelt, rakt ut "jag är gravid" typ. Hon stannar upp och tittar förvånat/glatt på mig med uppspärrade ögon och ett stort leende. "Vad kul! Grattis!" och så en stor, härlig kram. Resterande promenad pratade vi om vad jag var i för vecka, när jag fick reda på det, tankar kring KUB-test mm. När vi kom hem bjöd jag med henne in på en kaffe men skulle bara lämna av Sune på altanen. Då säger hon "jag kan inte vara tyst!" Jag tittar på henne och hon fortsätter "jag är en vecka efter dig"!!! Åååh, det var en sån absurd lycka! Jag fick tårar i ögonen! Tänk att vi kommer dela HELA graviditeten och bebisarna kommer ha varandra hela livet! Så himla häftigt!! :-)
Mackan kom hem efter en stund och han fick då också reda på detta.
En sån himla trevlig förmiddag!

På kvällen åkte vi till Kristinehamn och åt kvällsmat med mamma och Fredde (Rebecca var på KFUM). Vi satt i köket och åt pizza, mamma var sleten efter en lång dag i handbollshallen. Jag säger "är du trött mamma?"
- "Jaa.."
"Ska jag göra dig pigg?"
Hon tittar förvånat på mig och jag fortsätter..
"För du ska bli mormor!"
Hon blir JÄTTEförvånad!
"Va? Nääe, är det sant??"
Åh, hon blev superduperglad och rörd.
Det var en häftig känsla!
Fortsatt på kvällen pratade vi mycket om hur jag mådde och hennes graviditeter och hur gärna jag vill att både mamma, men också att Fredric och Rebecca ska få vara väldigt delaktiga både i graviditet och förstås i bebisens liv. Jag tror verkligen de kommer toppenbra morbror och moster till det lilla livet :-) Det blev en supertrevlig kväll!
Mamma har hört av sig varje dag sedan dess och jag märker hur entusiastisk hon är. Det känns förstås jättekul!

Igår kväll bjöd vi även in storebror Jimmy på Hockeykväll, bra match och häng. Vi pratade en del om lite minnen och kom in på påsk. Då sa jag rent spontant "nästa påsk kommer jag vara höggravid" och Jimmy tittade chockat på mig! Han förstod inte direkt men efter någon sekund lyste han upp och sa "men näe vad roligt! Är det sant?" Han blev förstås jätteglad och vi pratade sen en del om att han också var bebissugen och att Julia tjatar var och varannan dag om bebis.
Tänk den dagen hon får veta - ska bli sååå kul! :-)

Annars då så har vi bestämt oss för att genomföra KUB-testet. Jag vaknade vid fyra igår morse och eftersom jag hade en timme tillgodo innan jag skulle gå upp till jobbet så hann tankarna snurra lite. Det kändes plötsligt rätt att göra testet. Både Anna och mamma har gjort det och skulle gärna göra det igen, Hanna ångrar att de inte gjorde och jag känner mig stark! Så imorse ringde jag och bokade tid. Man fick ingen tid direkt utan jag ska ta blodprov under vecka 46 och ringer direkt jag tagit det så får jag en tid inom en vecka. Så vecka 47 blir det iallafall (om fyra veckor).

I övrigt mår jag lika illa som vanligt. Oroar mig en del vid tunga lyft på jobbet då jag har börjat få extremt ont i ryggen och ned i benet typ.. 😁

Dag 249 - Hannas Babyshower

Igår hade vi Babyshower för min vän Hanna, den blev jättelyckad. Det var så kul att vi samlade ihop oss och hade en stor shower med alla hennes vänner. Temat var silver, vitt & grått och det riktigt gnistrade om dekorationerna och paket :-)
Hon kändes väldigt nöjd och ville inte att kvällen skulle ta slut, mys!

Idag följde jag med henne till Anna Bergfeldt i Kristinehamn där vi käkade god lunchbuffé på en thairestaurang. Fick lite ont i magen efteråt och som tur var åkte vi hem till Anna och myste i soffan istället.. Fick en känsla av att hon också är gravid men hon sa inget så vi får väl se :-)

Mysig vecka har det varit iallafall :-)

Tårtan på Hannas Babyshower som jag bakade :-)

Mys hos Anna

Dag 245 - 101010❤️

Min och Mackans femårsdag igår ❤️
Vi lämnade Sune hos Hanna och Micke och åkte till Selma Spa. Jag mådde helt ok och väl på rummet så bytte vi presenter. Jag fick ett superfint gravidsmycke i silver som jag bara lääängtar efter att få ha varje dag :-)
Vi myste hela dagen och fick en jääättegod trerätters (för tillfället är potatismos en stor favorit och att det serverades potatismos till huvudrätten kändes nästan overkligt bra!) 😊
Sov dock väldigt dåligt på natten och var supertröött på söndagen. Eftersom jag skulle jobba på kvällen så låg jag kvar på rummet medans M gick ned och spaade.
Somnade om så kvällen på jobbet har gått ok.

En fantastisk femårsdag med mitt hjärta ❤️

Dag 241 - Mina vänner avslöjar hemligheten..

Hanna, Nicole & Jessica kom hit på förmiddagen så tog vi en skogspromenad i det härliga höstvädret följt av en lunch hemma hos mig. Det var en supermysig dag och jag ville bara skrika "jag är gravid!" men höll mig. När mackan kom hem så låg han i soffan och skrev ett sms till mig "Berätta jag ser att du vill" men jag tittade bara på honom och skakade på huvudet. Det kändes inte rätt just då.
Jessica åkte hem och vi andra myste en stund till.
När Nicole skulle åka så höll vi på och skämtade och stojade och så sa hon plötsligt "ja, men det blir ju mysigt med en bebis till om 7 månader" och mackan tittade på mig och bara "vaddå?". Hanna trodde allt var ett skämt och hakade på Nicole och sa typ "javisst vettu, Emelie har berättat vettu" och mackan bara "va?" Och så fortsatte Nicole att det blir ju kul till våren och då utbrister jag "men huur kan du veta det!?" Och Nicole bara "äh, det förstår jag väl, det lyser ju om er" och då började jag gråta och Hanna tittar på mig och bara "vaddå? På riktigt??" Och Nicole typ skriker och jag skrattgråter och de andra börjar typ också gråta och vi kramas och skrattar och allt känns bara så surrealistiskt.
Häftig känsla!! :-)



På kvällen åkte vi hem till Hanna och Micke på kvällsmat och så fick mackan berätta för Micke. Mycket bebissnack blev det och massa mys :-)

Bild från idag :-)

Dag 240 - Illamåendet drar igång ordentligt..

Godmorgon!
Den senaste veckan har jag vaknat prick kl 5 varje morgon (mellan 04:55-05:09). Är både jobbigt och mysigt. Jobbigt att inte få sova hela nätter förstås, men mysigt att påminnas det första jag gör varje morgon att jag är gravid :-)

I lördags satte mitt illamående igång ordentligt och har sedan dess trappats upp rejält. Förmiddagarna är värst och det vattnas i munnen konstant. I måndags var det så illa att jag tänkte gå hem från jobbet, men höll ut och hade turen att det var problem med leveranser från ica så fick sluta tidigare. Sån tur har ju bara jag, haha.
Pga illamåendet har jag börjat äta en banan vid fem för att lugna magen lite, känns som att det hjälper för stunden lite. Sen tror jag faktiskt att smörgås till frukost funkar bättre än gröt, spydde nästan upp gröten i tallriken i måndags 😝

Nej, nu ska jag försöka vila lite mer.
Kram

Dag 234 - Att bita sig i tungan..

Hej hej! Nu har det gått en och en halv vecka sedan jag kissade positivt på stickan och det är märkligt hur livet kan förändras på så kort tid. Jag känner mig så lycklig! Och lugn, helt lugn.
Första veckan tänkte jag inte på något annat på hela tiden men nu senaste dagarna har jag faktiskt kunna tänkt på lite annat också. Det är en skum känsla när man tex står på jobbet och tänker jobbgrejer och så bara kommer man på "jag är ju gravid!". Det känns liksom som att det inte är sant men så förstår man sakta men säkert att det är ju sant. Och så ler man sådär fånigt för sig själv :-)
Underbar känsla!

Idag har jag varit hos Sussi med henne, Hanna, Nicole & Jessica. Som vanligt mycket bebis-/graviditetsnack och ibland riktigt svårt att bita sig i tungan. Tex pratade vi om att ta en bild med alla barnen och deras sunisar (gosedjurshundar som alla barnen fått från mig) i sommar och då sa Jessica att hon definitivt trodde jag skulle ha en stor mage då. Haha tänk vad sjukt att där sitter jag och vet att jag tom kommer ha en bebis i famnen då!!! Helt sjuuuuuukt!
Åååh, vad jag längtar efter att få berätta för alla. Jag var nära att skrika rakt ut då att jag inte alls kommer ha en stor mage för det är redan en bebis därinne :-)
Men jag ska hålla mig. Troligtvis kommer jag inte palla till vecka tolv men ska försöka så gott det går. Jag fick tillåtelse från mackan igår att vi kan berätta för några i vecka 10.

På tal om något annat, på fredag går jag in i vecka 7 och inte en enda spya än! Jag ska absolut inte ropa hej än men jag har alltid varit så nervös för att må illa hela graviditeten så det känns redan som en vinst. Mamma var ju tvärdålig med Magnus och jag har ju kräkts i våras av mina ägglossningar så trodde att jag skulle bli sängliggandes från dag ett.

En annan märklig grej är att förra veckan kände jag av grav hela tiden nästan, antingen håll i sidan eller "mensvärk", men de senaste dagarna har känts bättre och bättre. Nästan så jag istället blir orolig åt andra hållet (att något är tokigt) men det är nog bara för att mackan är inställd och rädd för missfall.
Men det kommer gå jättebra det här och i slutet på maj/början på juni kommer en liten prins/-sessa hit :-)

Nu ska jag sova, blir en lång dag på jobbet imorgon (8-18). Är sååå trött om dagarna så det kommer verkligen bli en utmaning!
Godnatt. Kram Seemlan

Dag 232 - Kan inte sluta tänka på att jag är gravid

Idag har jag jobbat i i frysen och har haft lite känningar då och då, typ som mensvärk ena stunden och nästa stund ungefär som håll. Jag har kissat flera gånger och på lunchen var jag glad att jag hann äta före kl 12 för när alla andra värmde sina matlådor kände jag varenda lukt jättestarkt!
Att jobba har varit en märklig känsla. Har tänkt konstant på att jag har en liten bebis i magen och i slutet på dagen tyckte jag att jag hade varit så duktig som höll det hemligt hela dagen så då var jag nära att bara ställa mig och skrika på lagret att jag är gravid! Haha
Men jag klarade det, har inte sagt något till någon (förstås). Det vore ju så tråkigt om man berättade för någon och så skulle det hända något.
Men det kommer det inte göra.
Den här lilla bebisen är menad för oss. Precis just nu ❤️

Jag är så lycklig!
Mackan var inne och handlade och jag såg att han såg på mig annorlunda idag. Han såg liksom glad, stolt och kär ut i ögonen. Mysig känsla ☺️

Kram Seemlan

Dag 230 - En stor överraskning!

Lördag den 19 sept hade jag gått en dag över mensen. Detta kändes inget konstigt eftersom jag i augusti hade skjutit upp mensen mha Primolut-Nor pga en utlandsresa. Men det var mycket annat som kändes annorlunda, ex extrema humörsvängningar, håll i sidan och gasig mage.
Under de senaste åren har jag titt som tätt tagit graviditetstest bara för att veta och har därför alltid ett par stycken liggandes hemma.
Mackan hade precis gått iväg på trav och jag tog ett test, lade det på badkarskanten och gick ut i lägenheten. Jag glömde bort testet.
Efter en stund gick jag in för att hämta något i badrummet och ser testet, jag går fram för att hämta det och slänga det men så hajar jag till.
Det är två streck!
Va?

Men på riktigt, det är två streck!
Jag är gravid.
Med barn.
Jag är med barn.
Haha, wow!
Vad galet!
"Hej på dig lilla bebis därinne!"

Det var inte planerat och jag börjar undra, hur kommer Mackan reagera? Den galna, glada känslan lägger sig något och jag får lite oro. Men ändå känner jag att det känns så himla rätt!
För att vara säker så tar jag ett till test några timmar senare, och ja, jag är gravid. Åker även till Apoteket och köper ett "vecko-test" som jag ville ta morgonen efter för att veta på ett ungefär hur jag låg till i tiden..

På kvällen ska vi på hockey, Färjestad-Brynäs. Färjestad vann med 3-2 och efter matchen är Mackan på riktigt bra humör. Vi kommer hem och jag går ut med Sune. När jag kommer in sitter M på toaletten så jag sätter mig i soffan. Efter en stund kommer han ut och han rabblar på om hockeyn och om alla andra matcher som varit under kvällen. Jag bara fnissar och ler och tänker "snart kommer jag förändra hans liv".

Under en tyst sekund hinner jag säga
- "Duu.."
Han står med ryggen mot mig och tar av sig tröjan och svarar:
- "Emeliiiie.."
Jag säger då:
- "Marcuuus.."
Paus
- "Jag är nog gravid."
Han vänder sig om och ler hur stort som helst:
- "Va!? Är det sant! På riktigt? Va? Är det sant!"
Haha, ja, det är sant och jag visar honom båda testerna och vi skrattar och pussas. Precis sådär som man ska göra när man blivit med barn.

En fantastisk kväll ❤️
Kram Seemlan

Dag 226 - Tjejkväll med härlig sallad

Gokväll alla fina läsare!
Jag har haft en så himla mysig kväll. Min sambo skulle iväg på hockey så jag passade på att bjuda in två tjejkompisar för lite mat och häng. De köpte med sallad, pasta och skinka. Skinksallad är nog bland det bästa jag vet.
Ikväll fick jag upptäcka en ny smakförstärkare! Hanna hade med sig en Pesto Vinägrett som var helt fantastisk! Ni måste prova!

För övrigt så pratade vi om allt mellan himmel och jord och timmarna flög iväg.
Det här med tjejkvällar är så energigivande och jag måste bli bättre på att ha fler. Passar ju bra nu med hösten och sen med glöggmys dessutom :-)

Sune fick också vara med på tjejmys såklart, tjejtjusare som han ju är ;-)

Kram Seemlan

Dag 224 - Mackans födelsedag!

Idag har varit en fantastisk dag på många sätt.
Men det mest fantastiska är att jag fortfarande, efter fem år, får dela mitt liv med min stora kärlek. Idag fyller han 33 år och vi har firat med skönsång och paket på morgonen (Sune var gladast av alla, har aldrig sett en hund älska paket så mycket). Eftermiddagen spenderade vi tillsammans med Mackans föräldrar som kom hit på middag. Vi bjöd på riktig höstmat idag, kändes väldigt mysigt! :-)

Sune ville också vara med och öppna paket :-)

Förrätt - Chevrégratinerade rödbetor med pinjenötter och honung

Huvudrätt - Min Gulasch serverat med hembakat rågbröd

Maten var uppskattad, min svärföräldrar är alltid så snälla när jag lagar mat eller bakar. Känner mig som en kockprinsessa :-)

För fyra år sedan var det första gången jag firade Mackans födelsedag och då skrev jag en dikt. Dikten publicerade jag på hans Facebook och sedan dess har jag varje år publicerat den på sociala medier tillsammans med en bild. Det gör mig så varmt om hjärtat att jag fortfarande känner samma känslor som när jag skrev den där dikten för fyra år sedan. Att han räddade mig från mörkret och jag hoppas verkligen vi får dela resten av livet tillsammans..

När tåget har stannat och hjärtan slutat slå

Då tittar jag på dig så pumpar mitt ändå

När mörkret smyger fram och natten är tung

Då hör jag din röst och känner mig lugn

33 år har gått och du har gett mig fem av dem

Hoppas jag får ytterligare sextiofem

Grattis på födelsedagen.

Jag älskar dig <3

Godnatt fina ni!

Kram Seemlan

Dag 224 - Artikel i Aftonbladet

Vilken morgon! Jag vaknade supertidigt imorse (vid fyra-snåret) och hade en massa notifikationer från Instagram. Jag letade igenom halva insta funderandes över vad det kunde bero på att jag plötsligt hade så många nya följare. Men så kom jag på! Artikeln i Aftonbladet kanske hade kommit upp på deras sida. Och det stämde.
idag har återigen varit en överväldigande dag och ibland får jag nästan skuldkänslor. Det känns typ som att jag har lurat massa folk att följa mig och inspireras av mig. I mina ögon har jag fortfarande inte gjort något speciellt så att få den här uppmärksamheten känns ibland ganska overkligt.
Men tack snälla ni för att ni pushar mig och inspirerar mig!
För precis så som artikeln är det ju ni där ute som är min största inspiration!
TACK!

Hej hej till alla mina nya, fina följare! :-)

Ha en fortsatt bra söndag! 

Kram Seemlan

Dag 220 - En fantastisk dag!

Som ni har kunnat läst i dagens tidigare inlägg så började dagen på bästa sätt med mysfrukost följt av träning. Nu på eftermiddagen har jag slappat tillsammans med min underbara granne och vän - Annica. Jag är så lycklig att vi råkade flytta till samma område för både jag och Mackan har funnit oss en varsin vän för livet (hennes man Calle).

Idag har vi haft riktigt sånt där gött häng med kaffe, mys, skogstur och skratt. Häromdagen kunde ni läsa om att jag bytt ut sommargarderoben mot höstgarderoben och det jag kanske inte nämnde var att höstkläderna fått legat framme sen dess för att luftas lite innan jag hänger in dem. Men idag skulle de hängas och hur tråkigt är inte det??
Det blev iallafall MYCKET roligare när jag fick sällskap i sovrummet av sköna gänget i sängen :-)

Sedan gav vi oss ut på en skogstur med minsta tjejen (vår guddotter) och hon ville ge mig både kottar och stenar, så go är hon! Hundarna busade och vi rensade både kropp och själ med frisk luft.
Junie upptäckte även för första gången i livet hur kul det kan vara med vattenpölar, magiskt ögonblick! Är så glad att jag får dela sådana här stunder med våra fina vänner :-)

Sådana här dagar vill jag sätta upp väggdekorationer med texter som "fyll inte livet med dagar utan dagarna med liv".. typ.. ;-)

Kram Seemlan

Dag 222 - Om det här med målvikt

Hej på er!
Hoppas allt är bra där ute i regnrusket, själv älskar jag att äntligen kunna tända ljus igen :-)
Jag tänkte skriva lite om det här med målvikt. Jag har ju stått ganska still rätt länge nu och velar lite fram och tillbaka hur jag ska göra med den fortsatta viktnedgången. 
Jag har alltid varit rädd för att få överflödig hud vid en viktnedgång och jag är så glad att jag inte fått det (än), men det beror ju mestadels på att jag har kvar några kilon på magen och därmed att huden får hinna med. Det är det här som gör mig tudelad kring när jag ska ta mina sista kilon.

När jag startade på Viktklubb så vägde jag 108 kg. Den första målvikten jag satte var 83 kg (minskning på 25 kg) för jag trodde att det bara var det jag kunde klara. Men så efter några veckor så tänkte jag att "äh, jag kör ända in i kaklet!" och satte en ny målvikt på 78 kg (- 30 kg). Det är 78an jag har siktat på sen dess. När jag gick på semester 1 aug vägde jag ca 81-82 kg och "vilade" under semestern. I slutet på augusti vägde jag ändå bara 80-81 kg så jag fixade det där fint! Har under september ökat på träningen och låter mig därför äta mer mat (blir såå hungrig!). Ligger sedan några veckor på 79,2-79,9 kg och såg faktiskt 78,8 kg häromdagen! 

Men i ärlighetens namn så kommer jag inte vara nöjd vid 78 kg utan vill ner till 73-74 kg tror jag. Det är svårt att säga vad jag har för matchvikt eftersom muskler väger ganska mycket och jag bygger ju en hel del just nu. Dock så vill jag vänta med dessa 5 kg så huden hänger med, så det kanske får bli i vinter/vår någon gång som jag rycker dem.

Iallafall, om jag bara bestämde mig för att nå min stora målvikt så skulle det ta max två veckor men ändå trivs jag så bra med dagens upplägg så jag får inte tillräckligt med motivation.. Jaja, dagen när jag äntligen får skriva "måååål!" kommer väl som småningom :-)

Hur tänker ni kring det här? Om ni har gått ner i vikt, satte ni en målvikt när ni började och var ni nöjda när ni kom fram eller iallafall när ni börjat närma er?

Kram Seemlan

Dag 220 - Varierad träning

Som jag skrivit om tidigare så tränar jag på ett ställe som heter Optimal Träning här i Karlstad. Jag har fastnat för konceptet de använder sig av - "FortGjort", vilket innebär att alla träningspass är 25 minuter oavsett vad det är för träning. Det ligger alltid minst två pass intill varandra så att man ska kunna köra en timme träning. Eftersom passen bara är 25 minuter så är de extremt effektiva och är det något jag gillar så är det att spara tid! Istället för ex 45 minuter tränings med flertal vattenpauser etc så vet jag att jag får 25 minuter högintensiv träning.

Då jag vill utvecklas mycket och hitta "min" tränningsstil så testar jag alla olika pass som finns, också då är det ju en fördel att kunna köra två pass på en timme, därmed hinner jag mellan 4-8 pass per vecka och får massor av variation!
Variationen är bra både för min motivation och viktnedgång. Toppen helt enkelt!

Det gäller att hitta det där som får just Dig att inte tappa motivationen.

Idag då så körde jag först ett cirkelträningspass och sedan ett pass som heter Box Kontakt.
Åh. Herre. Gud.
Har ont i varje del av hela kroppen och tror inte jag kommer kunna röra mig imorgon, haha.
Men så himla kul det var! Och givande!
Hoppas jag har möjlighet att vara med fler gånger på dessa roliga, jobbiga pass :-)

Ha en fortsatt bra dag!
Kram Seemlan

Dag 220 - Mysfrukost

Imorse ställde jag klockan för att hinna med en mysfrukost med mina fina kömpiser innan jag skulle träna. Hanna hade dukat upp med massa gott som ägg, melon, smoothie och annat gott och jag bakade bröd igår kväll som jag tog med. Vi satt länge och bara pratade och myste samtidigt som vi åt. Det är verkligen det bästa sättet att äta på, tillsammans med vänner! 

Tänk om man hade tid att göra sånt här oftare! 

Så mycket kärlek!

Brödet är ett rågbröd bakat på ägg, rågsikt, lite smör, jäst och vatten. Jag har inte räknat ut kalorierna än, men ska göra det och lägga upp receptet senare i veckan. Tänkte baka det igen till helgen och servera med en hemmagjord Gulasch :-)

Kram Seemlan

Dag 219 - Middag: Kycklingpaj med fullkorn och grönsaker

Mums! Idag fick jag till en jättegod middag här hemma. Till och med min kräsne sambo älskade den och jag kan inte annat än hålla med. Perfekt konsistens, smak och mättnad. Tänk vad lycklig man kan bli för en så värdslig sak som en paj! Haha :-)

Här kommer receptet:

Gör såhär:

Blanda ihop det rumsvarmt smöret tillsammans med mjöl och creme fraiche, tryck ut degen i en pajform och ställ in i kylen. 

Sätt ugnen på 225 grader. 

Skiva bacon och kyckling till ca en centimeters bitar, stek kyckling i en stekpanna med lite olivolja på hög värme, krydda kyckling med valfri krydda (jag använde paprikapulver, en bbq-mix, salt och peppar), stek baconen knapriga. Lägg kyckling och bacon på en tallrik med papper så fettet sugs upp. 

Stek grönsakerna lätt, lägg också dessa på en tallrik. 

Nagga pajdegen med en gaffel och stoppa in i mitten av ugnen.

Vispa ägg, grädde och mjölk ordentligt. Riv ost. 

När pajdegen varit inne ca 7-10 minuter, ta ut den och sänk värmen till 175 grader. 

Häll i 1/3 av äggblandningen i formen, fyll på med de stekta grönsakerna följt av kycklingen och bacon. 

Häll resten av äggblandningen jämt fördelat överallt och strö riven ost över. Ställ in pajen i ugnen ca 25-45 minuter beroende på ugn. 

Du ska kunna skaka den liten och den ska vara fast när den är klar samt ha en lätt gyllenbrun färg. 

Låt stå i rumstemp ca 5-10 minuter innan ni äter så sätter den sig ordentligt.

(Jag slängde i kycklingen med baconen en minut innan jag lade dem på papper)

Lycka till! :-)

Kram Seemlan

Dag 217 - Ut med det gamla och in med det gamla

Oftast när man rensar exempelvis garderoben så brukar man rensa bort det gamla och in med nytt. Men eftersom jag har X antal säckar med kläder sedan innan min viktuppgång för fem år sedan så har jag ju nu massa gammalt som jag ÄNTLIGEN kan ha igen!

Mina kläder har faktiskt varit en av mina största motivationer till att gå ner i vikt, jag älskar varenda plagg och jag har saknat dem sååå mycket!
I början på sommaren kunde jag plocka fram en del av mitt gamla, men sparade typ två säckar nu till hösten eftersom det fortfarande då var för litet.

Så nu ikväll har jag fått inspiration från dagens provrumsstund och rotade fram allt. Döm om min förvåning när jeans efter jeans smyger uppför höften och går att knäppa!
I love my ass!!
Så nu har jag en stooor hög med "ny-gamla" kläder som ligger i sovrummet för att luftas lite innan de ska försöka hitta plats i garderoberna.

Känner mig så otroligt lycklig!!
Kram Seemlan

Dag 217 - Ny storlek!

Oh, my God!

Idag var jag ute på lite shopping.. Behövde nya svarta jeanstights då mina inte längre kan räknas som tights ;-) 

Jag har fastnat för ett modell på Kappahl som jag haft i flera år (har säkert ägt 10-15 st i olika färger).

De jag mest har använt är strl 46 och i början på sommaren knödde jag ner mig i ett par jag hade köpt fel för några år sen - strl 44. Då de varit lite små så har de hasats ner i resåren hela tiden och liksom satt sig under magen istället för en high waist så det har inte alls sett bra ut. Har därför lagt undan de igen tills för ett par veckor sen då jag hittade dem i garderoben igen. Satt som ett smäck, om än lite stora till och med! 

Men nu, i och med min styrketräning, så har kroppen börjat formas och magen blivit mindre. Tightsen är därmed på tok för stora så jag åkte då ut för att köpa nya idag. Jag tog med en i strl 42 och en 40 in i provrummet.. Modigt nog provade jag 40 först.

Och japp, de satt som ett smäck!! 

Alltså va? Har jag plötsligt storlek 40 på jeans?? Helt jäkla galet! :-)

Känner mig såå glad! Och normal.

Jag känner mig normal!

Kram Seemlan

Dag 216 - Lördagsdejt med en vän

Åh vilken mysig kväll jag har haft. Tog med mig Sune och åkte till en tjejkompis som har två små barn. Den äldste killen är 1,5 år och fullkomligt ääälskar hundar. Haha, gissa om både han och Sune var nöjda (Sune älskar ju barn).

Det kändes som att jag och min kompis hade huuur mycket som helst att prata om! Munnarna gick i ett och hon får mig att må så bra. 

Återkommande samtalsämne nu för tiden blir ju en del kost och träning. Det är så kul för hon har bland annat antagit min sockerfria utmaning på instagram (#seemlansutmaning) och även ändrat din kost så hon har nästan fått bort all mamma-mage trots att den minsta bara är 4 månader. Galet bra! :-)

Klockan vsr plötsligt halv tio och jag som är lite harig med mörkerkörning och trötthet behövde åka hemåt. Men vi hade lätt kunnat prata om livet i minst fem timmar till. Älskade vän ❤️ 

Hoppas ni också haft en mysig lördag :-)

Kram Seemlan

Dag 216 - Nya bekantskaper..

För några veckor sedan var ju vi i Turkiet på semester. Vi bodde på ett superhärligt hotell där vi dessutom träffade två nya vänner. Vi kom ganska snabbt bra överens och halva semestern spenderade vi faktiskt tillsammans med solstolarna bredvid varandra vid poolen och käkade luncherna och middagar ihop. Verkligen trevligt!

De bor bara någon mil ifrån oss här hemma och har hundar de också. Så självklart ville vi få till en hundträff så fort möjlighet fanns. Och idag hade alla fyra tid :-)

Så vi åkte ut dit i förmiddags och hundarna fick busa i en hundgård, de hade superkul! Och vi hade förstås lika trevligt vi. De är sånna där som man kan vara sig själv med direkt, så skönt med sånna människor. 

Får hoppas vi kan ses snart igen :-)

Ha en fortsatt bra lördag! 

Kram Seemlan