Gravidbilder

 Gravidbilder 25 mars 2016

Foto: Annica Dymling

Efter många års oro..

För att göra en lång historia kort.. Min sambo Marcus skadade sin axel i Juni 2013, efter år av smärta och flertal operationer och sjukhusvistelser så har det nu tagit stopp inom sjukvården. Nu är det beslutat att det inte finns något mer att göra för hans axel utan nu får han/vi acceptera läget och att han kommer ha nedsatt rörelseförmåga samt kronisk smärta resten av livet.

Allting inom sjukvården hade kunnat skötas SÅ mycket snyggare och med lite tur hade vi inte behövt sitta i den här sitsen tre år senare.. Men det enda vi kan finna frid i är att vi kämpade, vi ringde och låg på för varenda läkartid vi till slut fick till, men ingen lyssnade. 

Iallafall så har det varit hårda slag i magen alldeles för ofta dessa år och inget konstigt att vi båda blivit helt nedbrutna. Det har ibland varit svårt att glädja oss åt något annat eftersom vår situation har varit så pissig. 

Marcus jobbade på Ica när olyckan skedde och vi har successivt fått vänja oss vid tanken på att han aldrig skulle kunna gå tillbaka till sitt jobb. Men vad skulle han göra istället då?

När man har varit inom samma bransch i många år och känner stor glädje i sitt arbete så är det sjukt svårt att sadla om. Tänk även på att han har smärta dygnet runt, sover dåligt i perioder och har en funktionsnedsatt arm.. Det är inte helt lätt att hitta yrken då.. Ex sitta still på ett kontor skulle han aldrig klara, inga tunga lyft, inte för fysiskt.. 

Men så fick han sig en arbetsintervju på något vi aldrig hade kunnat ana., Och redan samma dag fick han beskedet att han fått jobbet! 

Den känslan. 

Vi vågade inte tro det.

Vi sa "jaja, jättekul, men vi tar inte ut någonting förrän pappren är påskrivna".

Några dagar senare så satt vi där.. Han med kontraktet i sin hand, jag med gapande mun.

Hur gick det här till?? - Glädjetårar!

Och idag, idag gör han äntligen sin första arbetsdag. På ett jobb som kommer passa honom perfekt!

Jag är så himla stolt <3

Oslo-tur

Hemma igen efter en härlig "helg" i Oslo. Jag åkte upp tidigt igår morse till min storebror och vi har haft två mysiga dagar med underbart väder! Igår tog vi oss en tur på stan och mötte upp några av hans kompisar för en kaffe/alkoholfri öl i solen. Det är våren som är Oslos bästa årstid tycker jag. Alla kommer ut från sina iden och uteserveringarna fylls snabbt upp av soltörstiga norskar :-)

Sen myste vi hemma med gosigaste katterna - YaYo Bella och Blakk Montana ;-)

Passade även på att köpa med mig massor av blöjor hem, det är helt galet vad billigt det är i Norge! Prisexempel: Libero Newborn strl 1 i Sverige 59:90, i Norge 24:90, PLUS att i vissa butiker har de multipris så då kan man köpa ex 4 för 3 och då blir det ju ännu billigare, galet!

Sist jag var i Norge kunde jag knappt gå pga foglossningen.. Men sista dagarna har det faktiskt känts lite, lite bättre. Barnmorskan tror på en mix av att all rehab och alla promenader har hjälpt, men sen är det också så att när livmodern/bebisen växer sig större och tyngre så tynger det ner på bäckenet och då kan det stabiliseras. Jag som har varit så sjukt ostabil redan från vecka 10 kan då känna mig hjälpt av detta. Sen vet man inte om det blir värre igen eller om jag faktiskt kommer må lite bättre nu ända fram till bf, den som lever får se :-)

Jag njuter iallafall av att inte känna oerhörd smärta vid varje steg!

I tåget på väg mot soligt Oslo

Bella gillar Bolan

Solhäng 

OnklP & jag

Katterna myser!

Min bror och jag <3

Två fina vänner

Idag har två av mina fina vänner varit här, vi tog en härlig promenad i solen med barn och hundar och sen åt vi lunch. Sune ÄLSKAR Nicole eftersom hon alltid har så goda godisar, han gick bredvid henne hela promenaden, haha. 

Och jag älskar dem båda för de är sådana där vänner som finns där och har svaren. När man känner sig uppgiven eller glad, eller vad som helst så är det enkelt att lyfta luren. 

I vårt lilla gäng ingår även Jessica förstås och vi fyra har växt oss tightare och tightare det senaste året. Tänk att en arbetsplats kan ge så stark vänskap :-)

Nicole och hennes hund Pettson och min Sune,

de har känt varandra sen de var valpar :-)

Nicole & Hanna <3

Tankar kring vikten..

Ja, jag vet inte riktigt var jag ska börja men jag måste erkänna att det är tufft att se vågen stiga uppåt vecka för vecka.. Så mycket tid och energi som jag lade förra året för att nå resultat och nu istället behöva kampas med att vikten stiger och tankarna att det här är normalt och fantastiskt..
För det VET jag, att det verkligen är ett privilegium att få bära ett barn, att min kropp skapar ett barn. Det är en stor gåva.

Men det är svårt.. Ni förstår, när jag var överviktig såg jag ofta en ensam, nedbruten tjej i spegeln.. Jag var väldigt låg och mådde inte alls bra psykiskt den sista tiden.. Så nu, även om jag de flesta dagar ser en fantastisk, lycklig, gravid kvinna i spegeln så ser jag även ibland en tjock tjej (vilket jag vet att jag inte längre är).. Det blir som en kamp. En kamp som jag tänker vinna!
Den här resan förvånar mig dagligen och jag känner från topp till tå hur allt har en mening..
Jag älskar hur livet är utformat och hur ödet sköter sin egna gång, jag litar fullständigt på livet.

Jag måste därför våga lita på att jag kommer fixa det en gång till.
Fixa resan en gång till.
Men det är inte panik, jag vill njuta av bebisen den första tiden och så får kroppen lite vila. Den har ju fått utstå mer än många andra kroppar gör på bara 13 månader.. Så klart den måste få vila innan nästa stora resa börjar :-)

Fredag 4/3 - Gravid vecka 28+3

Föräldragrupp & efterlängtat besök

Jag mår toppen! Har väldigt ont i ryggen men mår ändå bra då jag försöker släppa på saker jag inte mår bra av och istället lägga energin på det som får mig att le..
Igår var vi på första föräldragruppsmötet och vi har haft sån tur! Det var en superhärlig grupp med både sociala tjejer och killar. Tror verkligen vi kommer ha svinkul ihop i framtiden :-)

Idag har Bea och Vissla varit här, Bea är en vän som jag träffade när de bodde grannar med oss. Hon flyttade från Karlstad i somras och då var jag rädd att vänskapen skulle rinna ut i sanden, men konstigt nog har den växt sig starkare sen dess. Hon var faktiskt en av de absolut första som fick veta om graviditeten, vi kan verkligen prata om allt och hon är en fantastisk vän.
Vissla är dessutom en av Sunes bästisar så när de kommer på besök är vi minst lika glada båda två :-)
Det enda som är tråkigt är att de bor 50 mil härifrån och troligtvis inte kommer flytta tillbaka till Karlstad än på ett par år.. Men som tur är har vi ju telefon :-)

Vissla och Sune

God middag - panerad rödspätta & potatismos

Gravidyoga

För några veckor sedan drog äntligen gravidyogan igång, något jag alltid sett fram emot att utöva som gravid. Och nu är jag här :-)

Som jag tidigare skrivit om har jag i många år haft panikångest och därmed andningssvårigheter.. Detta försvårar förstås en förlossning eftersom det till stora delar handlar om att andas rätt. Just därför har yogan alltid känts som det självklara valet för mig! 

för två veckor sedan var jag på gravidyoga för första gången och var pirrig innan.. Dels för att det är nytt men också för att yoga just handlar om andning, vilket som sagt är mitt största problemområde. Men det gick hur bra som helst! Inte en enda gång kände jag panikångest utan allt flöt på bra. Fick dock väldigt ont i ryggen på kvällen så nästkommande gånger har jag försökt lyssna mer på kroppen under övningarna. Det funkar bättre och bättre och det känns skönt att vara igång!

Idag dessutom var jag i en annan grupp eftersom jag missade gårdagens tillfälle och under dagens teori pratade hon om att använda yogan för att gå från ett rörigt inre till ett stabilt inre. Kändes som hon pratade direkt till mig. 

Jag brukar visualisera att jag är på förlossningen under övningarna och jag hoppas verkligen att jag ska kunna utöva dem sen när det väl är dags :-)

Alla hjärtans dag!

Idag har min vän Annie varit här och myst med oss, eftersom vädret visade sig från sin bästa sida hjälpte hon oss att ta fina bilder i skogen. De blev verkligen sååå bra!
Sen drack vi kaffe och myste :-) Jag och Annie har känt varandra i typ 25 år och hon är därmed min äldsta vän som jag fortfarande umgås med. Tänk vad många olika relationer vi har haft genom åren och vad mycket vi har varit med om tillsammans. Hon är en av de finaste, snällaste som jag känner!

När Annie hade åkt så gjorde vi iordning trerätters här hemma, vi hade egentligen tänkt gå ut och äta men vi var mer sugna på en mysig middag hemma. Den galningen hade dessutom köpt en GHD-plattång till mig, blev SÅ glad!
Det är få relationer som jag tror på så mycket som på vår, vi är verkligen menade för varandra. Att vi ska få en bebis som är en del av oss båda känns som en riktig gåva <3

Här kommer några av de fina bilderna :-)

Dag 365 - Ett år fyllt av överraskningar!

På ett år har jag gått från att vara sambofet och ledsen till en träningstokig och positiv tjej till GRAVID och världens lyckligaste! 😍 

Under året har jag förändrat synen på mig själv, jag har även förlovat mig, börjat motionera, gått ner 30 kg, blivit gravid, gått upp ett par igen, fått foglossning och blivit tvungen att ge upp träningen, varit uppgiven, pratat, blivit starkare, blivit gladare, mer harmonisk och helt enkelt lyckligare. 

Jag vågade förändra mitt liv när jag mådde som sämst, något jag inte trodde var möjligt. Tänk vad mycket vi kan påverka själva! Det är helt otroligt! ☺️

Till saken hör att om du inte trivs där du är i livet så måste du börja förändra någonting. Du kanske inte kan få ett nytt jobb/ny kärlek/god ekonomi/sund livsstil på en gång, men om man börjar dra i en liten tråd så står man plötsligt där och allt har fallit på plats! 

För ett år sedan kände jag att livet stod still och mådde verkligen urkasst, jag började fundera på vad jag kunde förändra som ingen annan kunde påverka. 

Ingen annan stoppade i mig chips, ingen annan var för lat för att få mig att promenera, bara jag!

Därför var valet lätt för mig. 

Och när jag väl hade bestämt mig var det inte ens svårt :-) 

Ett stort lycka till till alla er som är i början, mitten, slutet av er resa! Jag lovar att det är värt det! 💕

I höst kör vi igen! 

Februari 15 - September 15 - Februari 16 (gravid)

Lite bilder från året som gått.. :-)

Dag 362 - Förlossningsrädsla

Som jag nämnt tidigare i bloggen så har jag i flera år lidit av panikångest och därmed har jag även en hel del rädsla i kroppen inför förlossningen.. Som tur är har min barnmorska och läkare tagit mig på större allvar än jag själv gjort och jag ska få prata med specialistmödravården..

I onsdags var det då dags för mitt första samtal hos Victoriaenheten på sjukhuset här i Karlstad, jag var såklart jättenervös och kom till slut in på rummet för ett samtal med barnmorskan och hon var fantastisk!! 
Jag började gråta direkt och vi pratade om min panikångest och att jag inte gillar att känna mig instängd. Hon hade de bästa svaren på allt och istället för att sitta i ett trångt rum så tog vi en promenad och gick till förlossningen. Hon visade mig ett rum och allt som fanns där, vi gick runt på förlossningen och hon visade mig allt. Kändes väldigt tryggt. 
Väl tillbaka på rummet diskuterade vi hjälpmedel och alternativ vid min förlossning. Samt så diskuterade vi mycket kring min osäkerhet kring sjukvården och det kändes tryggare när hon beskrev förlossningen som ett samarbete mellan mig och barnmorskan. 
Efter samtalet kände jag mig pånyttfödd och det var jätteskönt. Känns tryggt att de har sån bra koll på mig och att de kommer veta lite mer om mig den dagen det är dags för lillan att kika ut :-)

Efter samtalet tog jag och mackan en promenad i solen och fortsatte prata om allt det här. Vi har tagit lugna promenader varje dag senaste tiden. även om vi båda brottas med smärta så hjälper vi varandra och det är verkligen härligt både för kropp och själ! Och för förhållandet! Och för Sunes skull. Varje morgon äter vi även mysfrukost vid köksbordet framför Nyhetsmorgon, en tradition jag hoppas vi håller fast vid. 

På kvällen satt mackan med handen på magen och gav lillan en massa förslag på namn så hon skulle få välja själv. Första sparken kom till namnet Vilma, ett namn som vi inte ens tänkt på innan. Vi tittade på varandra och bara - haha hon vill heta Vilma! :-) 
Så nu är det Vilma, Ida, Majken, Ellie eller Kajsa som ligger där inne. 
Vem är du lilla filur? <3

I onsdags kväll när Mackan provade namn

En av alla våra roliga promenader <3