Något som jag går och tänker mycket på de här dagarna är att det inte finns någon i min närhet som vet vad jag väger, inte ens min älskade sambo. Under alla dessa år har han inte frågat mig en enda gång vad jag väger och det älskar jag honom så himla mycket för. Varje gång jag har frågat honom om han tycker att jag är tjock eller om han skulle föredra om jag gick ner i vikt har han alltid svarat utan att tveka att han tycker att jag är fin som jag är och att han älskar mig lika mycket oavsett hur jag ser ut. Det känns helt fantastiskt att jag har hittat en man som han :-)
Åter tillbaka till att han inte vet min vikt så hade jag tänkt berätta för honom när jag når tvåsiffrigt hur mycket jag faktiskt har vägt de här åren. Men nu blir jag lite sugen att berätta redan nu så jag kan få dela glädjen med honom så fort det tvåsiffriga dyker upp!
Men det känns lite läskigt.. Jag blev ju själv äcklad och rädd första gången jag såg min vikt, jag vill inte att han ska känna likadant :-( Men å andra sidan är jag ju faktiskt på väg åt rätt håll nu och jag har faktiskt gått ner mer än 12 kg sen toppvikten varav 7 kilo dessa fyra veckor
Nej, ikväll berättar jag!
Men först blir det hockey i Löfbergs, spännande med Play in :-)
Kram Seemlan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar